Göteborgsposten – 17 december 1874, sida 1

kom i stället; den stora ataden vaknade till lif med dagens ankomst; mjölkmän och bagare foro på sina kärror öfver de stenbelagde gatorna och uppgäfvo sina rop utanför husen; men Milly sof under allt detta som ett trött barn. Omkring klockan sex kunde en mans fotsteg ha hörts komma ner för trapporna i Rutherfords hus och slutligen stanna vid dörren till det rum, vår slumrande hjoltinna tagit till sängkammare. En nyckel vreds omkring i låset, dörren öppnades, och en manlig gestalt visade sig på tröskeln, men stannade der, såsom men lätt ken föreställa sig, betsgen af förvåning öfver den oväntade syn, som mötte hans ögon. : Kunde det vsra möjligt? En qvinna liggande på golfvet i hans arbetsrum? Hvem i Herrans namn var hon? hvarifrån hade hon kommit? hur hade hon kommit dit? och hvad gjorde hon der? Gjorde? Hon sof, det var synbart och äfven hörbart. Hon rörde sig ej, då han kom in, och han steg fram med en visas tvekan i sitt eget rum men drifren af en nyfikenhet, som han ej kunde motstå, och lutade sig öfver den slumrande gestalten, som låg der så lugnt vid hans fötter. En plötslig igenkännandets ljusglimt for öfver hans ansigte, och han stirrade på henne med den yttersta förvåning och undran. Det var ju samma unga flicka, som han för omkring tolf timmar sedan i Albany räddat ur en högst obehaglig belägenhet, och gom derefter farit ifrån honom helt glad, under det han sjelf gick till sina förrättningar med sorgset hjorta för hennes skull! Han-kände