Göteborgsposten – 17 december 1874, sida 1

Nillys missöden.) Öfversättning från Engelskan, Hon kände sig så glad öfrer utsigten att snart bli fri från alla bekymmer, att hon ej ville någonting vidare oroa sig, och sträckte ut sina trötta lemmar på ena hälften af kappan, under det hon drog den andra öfver sig samt lade sitt hufvud på den hårda hufvudgärden och — somnado. Nu hade hon visserligen ej haft minsta afsigt att göra detta; men: hon var alldeles uttröttad sf dagens ansträngningar och sinnesrörelser, dertill fastande, kvadan hennes både kroppa-och själskrafter vore förslappade. Då derföre sömnen kom snällt och gjorde sin kur för henne, hade hon ej förmåga att motstå honom. En sådan djup och drömfri slummer, som endast kommer de unga, de friska och de oskyldiga till del, fjettrade hennes sinnen, och föga visste eller börde bon, der hon låg instängd nere i det mörka och tysta rummet, att personer ankommo till huset tre gånger efter hvarandra inom de närmaste två timmarne, efter det hon tagit sin underliga bädd i besittning, Lika djup och ljuf var hennes sömn på det hårda golfvet, som om hon legat i sin egen jungfruliga hvita bädd i hemmet, och det fanns ingen, som störde eller skrämde henne. De sista stjernorna förbleknade på himlen; det grå vinterdagsljuset ) Forta tr. N:o 292