andliga sekter rätt att hålla gudstjenst. År 1792 erkände församlingen hvarje religiös sekt och till och med bekräftade kyrkans skiljande från staten, och omedelbart derefter ordnades offentlig gudstjenst i 32,000 församlingar. Det andra kejsardömet återstälde statens myndighet öfver kyrkan, och dermed var religionsfriheten kränkt. Tal. anmärkte, att en mycket stor kamp nu börjat i Europa mellan staten och det religiösa samvetet, och att denna förfärliga förveckliog eger rum ej blott inom monarkiska, utan ätven inom demokratiska land. Han slöt med en kraftig protest mot statens inträngande i samvetsfrågor och förklarade, att alla de som, i likhet med honom sjelt, icke tillhöra en religion, hvilken i närvarande stund formligen förföljes af en mäktig stat, vore de förste att protestera emot hvarje eådan inblandning. Den liberala sidan af församlingen helsade tal. med lifliga bifallsrop. Kultusministern de Cumont sade, att regeringen ej hade något emot förelagets antagande. Finansministern bar inom finansutskottet lofvat att snart framlägga budgeten för 1876 och har förklarat, att han åtminstone icke f. n. vill föreslå några nya skatter. Hertig de la Rochefoucauld (ej det förra sändebudet i London), hufvudman för denna tamilj, bar aflidit, 80 år gammal. Han hade sodan 1830 icke deltagit i de allmänna angolägenheterna. Engelska utrikesministeriet har hoa det franska, vid hvilket ur Clermont Gannean är anstäld, begärt tillåtelse för denne att få återvända till Palestina under nästa år och leda de forskningar, som der anställas för engelsk räkning. Ganneau har nyligen återkommit till Paris med en stor samling arkeologiska skatter, han har upptäckt ej blott intressanta judiska fornsaker, utan äfven vigtiga aktetycken angående korsiågen, hvilka skola fylla åtskilliga luckor i Frankrikes historia. Franska banken har beslntat indraga de ännu i omlopp varande 356 mill i 20 francanoter och inlösa dem med guld. Från Tyskland skrifves, att centrumspartiet på riksdagen verksamt agitorar mot förslaget om landstormen. Att organisera ett stort antal adresser fråa alla landsändar, hvilka klandra hela åtgärden. De aristokratiska damerna i Westfalen, hvilka för någon tid sedan dömdes af tvenne underrätter till böter derför att de till en fängslad erkebiskop öfverlemnat en demonstrativ tillgifvenhetsadress, hafva nu vädjat till högsta domstolen. Från Rysslands hufvudstad akrifvese, att i afseende på den beramade folkrättskongressen i Petersburg Frankrike och flera andra stater svarat bifallande, men undar vissa förbehållanden i afseende på detryska inbjudningscirkuläret. 1 En rysk handelskaravan har varit i Khorassan. Detta är den första ryska karavan, som färdats den vägen. Den har icke kunnat göra några affärer. Ryssarne klaga öfver fientliga stämplingar från britiske agenters sida. Ryska fälttåget mot Turkomanerna har börjat. Under det Tschikischlor-kolonnerna marschera på Attreck, bar Petrolovs-styrkan gått öfver Amu Daria och opererar i Khiva. Vid mönstringen sistlidne månad af de ryske värnepligtige måste 708,000 man synas inför militärläkarno. Af dessa blefvo 347,000 befriade från omedelbar tjenstgöring på grund af deras familjers behötvarde ställning eller af andra personliga anledningar. 150,000 man enrollerades, och de återstående 211,000 bestämdes för reserven samt en kort öfningstid. Från England meddelas, att de otficerare, som i Greenock besigtigat fartyget Bloodhound, förklarat det fullt dugligt för polarexpeditionen. Det skall nu föras till Portsmouth för att utrustas. Fartygets egare fordra 18,000 pund för detsamma. Englands kuster ha åter hemsökts af en förfärlig storm, hvilken öfverstrött dem med skeppsvrak och spillror. Från den förolyckade kabelångaren La Piata ha ytterligare två man blifvit räddade af ett engelskt fartyg. Do drofvo omkring på spillror å hafvet. Ordföranden inom Italiens senat, Luigi Desambrois har aflidit ester få dagars sjukdom, 67 år gammal. Han tillhörde den diplomatiska skola, som räknade Cavour och Ratazzi i sin midt, och han har under sin lifstid beklädt talrika höga embetsoch hedersposter, likasom han äfven haft mycket svåra och ömtåliga missioner åt eig uppdragna. Det var han, som d. 4 mars 1848 såsom minister undertecknade Carl Alberts förtattning, år 1859 undertecknade han fördraget i Zärich och det fördrag, genom hvilket Lombardiet förenades med Piemont. Han var under någon tid sändebud i Paris, men drog sig senare tillbaka från den diplomatiska verksamheten, utan att derför likväl träda ur statens tjenst, För en månad sedan utnämdes han till sonatpresident. Hans förträffliga tal vid senatens öppnande d. 25 nov var hans sista helsning till talrika