Göteborgsposten – 16 december 1874, sida 1

Millys missöden. ) Öfrorsättning från Engelskan. Stegen hade emellertid kommit allt närmare och närmare, och Milly såg till sin obeekrifliga tröst, att det var en af de män med blå rockar och blanka knappar, till hvilkas yrke det hör att bistå. de hjelpbehöfrande. Han tvärstannade förvånad, då han såg en person, synbarligen en ung dame, stå ensam vid denna tid på trappan till ett atort hus, och Milly sprang ner till honom och omtalade sin belägenhet. — Familjen är ute, sade hon, sedan hon förklarat orsaken hvarföro hon befann sig på denna plats så sent; men några måste vara qvarlemnade i huset, . De sofra, fruktar jeg; men skulle ej ni vilja vara god försöka väcka dem? Polismannen såg skörpt på henne, och hans erfarna blick sade honom att allt var sem det skulle vara. — Ällt för ledsamt, att ni råkat så illa ut, sade han deltagande; men vi skola nu snart bereda er inträde, så vida ej menniskorna derime äro döda i stället för sofvande. Han sprang upp för trapporna och ryckte bäftigt i klockknappen, hvilket hade till följd en lång och stark ringning, hvars resultat Milly med andlös oro afvaktade; men ack en djup ) Forts fr. N:o 291