Göteborgsposten – 15 december 1874, sida 2

QOAQM2M2— pen Arnimska processen. ILL En vigtig episod i denna process är en brefvexling mellan grefve von Arnim och fältmarskalk Manteuffel, hvilken äfvenledes eaknas i beskickningsarkivet. Manteuffel är, eom bekant, en at representanterna för de stora adelsslägterna i Preussen, hvilka allt bittile icke kunnat förlika sig med det bismarckeka styrelsesystemet, i hvilket de, med rätt eller orätt, so en stark lutning till revolution. Rättegåsgsförbandlingarne om brefvexlingen med Manteuffel egde rum på den andra dagen, då domaren nppläste en förteckniog öfver de 86 aktstycken, som borttagits al anklagade grefve Arnim. Denne medgaf, att de voro alla namererade med beskickningens nummer med undartag af ett enda. Han hade skickat dem utom Preussen, då han fann, hurudana institutionerna nu voro i Preussen. Han hade alltifrån början betraktat hela affären. som en personlig konflikt mellan sig och kansleren. Härtill genmåälts domaren, att anmärkningar med grefve Arnims handstil, som förekommo å några af de ätertunna skrifvelaerna från kanslerer, onekligen angåfvo allt annat än vänskapliga känslor — sådana anmärkningar som: Åia åhå!, Hvad härnäst? Hvad nu? Instruera edra kosacker bättre! och dyk påträffades ofta i marginalerna till de i fråga varande skrifvelserna. Grefve Arnim beklagade, att detta omnämndes vid domstolen. Derpå följde uppläsandet af ett bref från Manteuffel, af hvilket framgick, att grefve Arnim betraktade Thiers, i hans egenskap af franska republikens president, såsom skadlig för de tyska intressena, och ville främja huset OrlÖans eller huset Bourbons återuppsättande på franska tronen. Arnim visste, att Manteuffel misstänkte, hvad som försiggick inom honom, ty den anklagade hade i ea af marginalerna tecknat: 0, Edwin! Edwin! återigen ditt eländiga tissel och tassel! Manteuffel har sjelf tillåtit sitt bresa offentliga uppläsande, Vid förhöret i lördags upplästes de af oss förut nämnda bretven från Landsberg, Lauser och Wallner. Rörande det af Lauser använda uttrycket: Bestickningehistoria förklarade Arnims ene sakförare, Dockhorn, att detta bestickningsförsök, genom hvilket man ville veta, huruvida grefve Arnim varit den som lemnat Presse sktstyCckena om afslöjandena, gjorts hos redaktionen för nämnda tidning först genom en hr von Bretfeldt i Wien, senare genom en broder till Bucher, hvilka båda skulle ha tillbjudit 30,000 thlr för nämnandet af namnet på den som insändt atslöjandena. Dockhorn sade, att domstolen häraf kunde lätt sluta till, ifrån hvilken sida bestickniogsförsöket utgått. Han ville ha Bretteldt hörd — men detta förklarades af rättens ordf. vara alldeles obehöfligt. Times korresp. säger, att grefve Arnim är en man af något mer än medelväxt, kraftigt bygd och med ett högaristokratiskt ansigte, en djerft bygd näsa, genomträngande falkögon och en stark, hög panna, hvilken ekullo göra honom bemärkt öfverallt. Nu här bans hår och skägg plötsligt hvitnat, och den en gång så ståtliga ambassadörens brutna, matta utseende ingifver en känsla af medlidande. Hvilket fall! Från Tailleiernas parguet till den trånga domstolssalen vid Molkenmarkt! Fången besvarar med svag röst domarens förfrågningar. Ja, han är grefve Harry Arnim, den fordne lysande och beundrade representanten för sin suverän vid så och så många hof. I en ledande artikel öfver processen uttalar Timessitt gillande af, att myndigheterna i Tyskland inledt densamma och bryter stafven öfver grefve Arnim för hans handlingasätt, då han från det tyska beskickningsarkivet tagit bandlingar, hvilka beröra de vigtigaste och ömtåligaste ämnena för den europeiska politiken. De omfatta neml. åren 1872 och 1873, en kritisk period i förbindelserna mellan Tyskland och Frankrike, ty de tyska trupperna höllo under större delen derat Frankrikes område besatt, krigsskadeersättningen var ännu obetald, franska nationalförsamlingen kämpade med br Thiers, som hon kullkastade, episoderna med fusionen mellan husen Orlöans och Bourbon, den försökta restaurationen, och det sjuäriga presidentskapete upprättande visade förvirringen inom Frankrike, Bladet säger, att helt visst personlig afundsjuka gjort sig gällande vid processens inledan; att Bismarck uppträdt pockande och att Arnim kunnat anse aig tvungen att förse sig med vapen mot den mäktige rikskansleren. Men att taga vigtiga statshandlingar, var dock otillständigt; och Bismarck ssmt öfriga myndigheter måste derför ställa Arnim under tilltal. : Andra engelska tidningar af anseende dela likväl icke det stora bladets mening.