Göteborgsposten – 15 december 1874, sida 1

vill att egarinnen skall ha sitt igen; men huru kan jag veta, att hon skulle få det af er. Det skulle å er sida blott vara att byta bort femtio dollars mot andra; ni skulle kanhända ej förlora någonting och hon. ej vinna någonting. Det finnes ock ett annat skäl, hvarföre jag ej vill göra det. I plånboken finnes någonting, som, ifall det är en ung dame som eger den, hon sannolikt ej-skulle vilja taga hundra dollars för. Det är porträttet af en vacker ung karl; och unga damer bära i allmänhet ej sina bröders eller kusiners porträtter på sig eller hur? Naturligtvis göra de ej det! tänkte officern, som kände sig för ett ögonblick alldeles förkrossad af detta sista slag. Derefter utbrast han full af förbittring: — Huru vet ni det, sir? Hvad har ni med en ung dames enskilda angelägenheter att göra? Mannen såg på honom, som om han trodde att han vore vansinnig. — Liksom om jag ej skulle behöfva se igenom plånboken för att söka utforska, hvem som ogde dem! sade han harmset. Men jag är en narr, som står och förspiller mina tid på det här sättet, tillade hun, och dermed gick han helt kallt sin väg. — Således, tänkte den besegrade, i det äfven han gick — således har jag åtagit mig detta besvär och gjort mig till en narr genom ett göra anspråk på hvad jag ej kunde bevisa mig ega rättighet till blott för en flickas skull, hvilken redan har en fästman. Nå väl, det var lyckligt, att jag upptäckte det i tid, ty jag skulle ha sökt igenom hela Newyork, till dess