Göteborgsposten – 15 december 1874, sida 1

Millys missöden.) Otrersattning från Eogelskan. Millys räddare kunde ej annat än tycka, att det verkligen var rent spel, men han var ej böjd för att medgifra det, alldenstund han ej kunde förlika sig med vilkoren. — Så löjligt! svarade han otåligt. Liksom om jag skulle kunna med bestämdhet uppgifva innehållet af en dames plånbok! Allt hvad jag vet är, att hon teppat den här, helt nyss, just på denna fläck, i detsamma hon blef bortträngd af hopen. Det finnes intet tvifvel om, att plånboken som ni håller i er hand är hennes, och säkerligen kan ni ej vilja behålla hvad som ej med. rätta tillhör er. — Nej, sir, det skulle jag ej vilja — på några vilkor, svarade mannen. Jag är lika hederlig karl som ni. Uppgif blott demens namn, och jag skall ansvara er för, att hon får tillbaka sin egendom. Hennes namn! Men det var just detta, som han ej visste. Han visste bokstafligen ingenting om henne mer, än att hon var ung; vacker och hade förlorat sin plånbok. Ännu mera otåligt än förut svarade han: — Jag har ej Sagt, ätt jag visste hvad den unga damen heter, och jag vet det ej heller. Jag har aldrig sett henne, förr än jag i dag på morgonen fick se henne, då hon letade ) Forta fr. N:o 288