Göteborgsposten – 11 december 1874, sida 2

Ärnimska processen. Såsom vi förut omnämt började den arnimska processen, hvilken med det största intresse töljes af såväl Tyskland som hela det öfriga Europa, i onsdags, d. 9 d:s, i Berlin. Vår telegratkorrespondet skrifver härom pr telegraf följande: Offentlighet är endast förbjuden i afseende på de aktstycken, som handla om de kyrkopolitiska frågorna. I den vid processens början upplästa anklagelseskriften sökte allmänna åklagaren betona den officiela karakteren i de aktstycken, hvilka grefve von Arnim beskyllas för att hafva undanhållit, samt framhöll grefvens delaktighet i tidningsartiklar, isynnerhet de s. k. afslöjandena i Wien-tidningen, Presse, genom hvilka man ville bevisa medelst bresutdrag, att grefve von Arnim förr än Bismarck uppfattat påfvedömets ställning och manat till en kamp, som Bismarck då ännu icke villa upptaga. På befallning från högsta ort tillspord angående dessa afslöjanden, hade grefve von Arnim endast lemnat undvikande svar och blott medgifvit sig vara författare till ett offentliggjordt bref i saken till den bekante gammalkatolske ledaren Döllinger. Det heter vidare, att man bemäktigat sig brefvexlingen med Wien-redaktören, journalisten Landsberg, hvaribland finnes i koncept promemorian till de i Presse offentliggjorda brefven. I anledning häraf anklagas grefven för att hafva med afsigt undanskaffat åt honom officielt. anförtrodda papper och hafva på ett rättsvidrigt sätt tillegnat eig saker, dem han i sin egenskap af embeteman erhållit. Åklagaren fordrar till sist grefvens straffande i enlighet med artikeln 348 mom, 2 i strafflagen. KI. a 11 f. m. öppnades de offentliga domstolstörbandlingarne, hvarvid rättens ordförande tillkännagaf, att rätten vid enskildt sammanträde beslutat, det de kyrkopolitiska aktstyckena icke få offentligen uppläsas). Efter det anklagelseskriften upplästs, förhandlades frågan om stadsrättens i Berlin befogenhet, mot hvilken grefvens försvarsadvokat protesterat. Oruskiftet mellan allmänna åklogaren och försvarsadvokaten var mycket häftigt. Domstolasalen var alldeles öfvertyld. Mer än 50 tidnipgsroferenter hade fått tillträde. Den anklagade såg sjuklig ut. KL. 3 2 åtskildes domstolen, för att åter sammanträda kl. 3, då den skulle förkanna sitt beslut i afseende på stadsrättens befogenhet. Då domstolen vid sagde tid åter sammanträdde, förklarade den, att invändningen mot stadsrättens befogenhet var försuten, emedan, den icke vid första förhöret af grefven gjorts formelt gällande. , Förhöret med den anklagade började. Han förklarade sig icke vara skyldig till de vid föregående undersökningar gjorda påståenden och bestred, att han fortfarande stod under utrikesministeriete disciplinära myndighet, sedan han en gång stälts till disposition. Härtill slöt sig förhör at sakkunnige. Geheimerådet König sade, att enligt hans åsigt ett bemkalladt sändebud är skyldigt att antingen utlemna arkivet till sin eiterföljare i embetet eller att, om han derför hyser betänkligbeter, lemna aktstycken omedelbart till utrikesministeriet. Vitnet Roland förklarade angående tillvägagåendet vid journalisering af diplomatiska aktstycken, att vissa dylika kunna ingå till ett sändebud, utan att afsändande myndigheten tecknat journalnummer derå; i så fall kunna de icke heller journaliseras af emottagaren. Tyska beskickningens i Paris journal framlades för Arnim till förklaring. Arnim sade, att han så sällan sett den, att han icke kunde öfver deneamma afgifva någon förklaring. Nästa sammanträde skulle hållas som i går från kl. 10 f. m. T gån åFffAn mmtbinn : A