Göteborgsposten – 11 december 1874, sida 2

Article Image
1,Ö0 meters trådlangd. Frän Utlandet. Under senare tiden har man kunnat hos Ryseland spörja en märklig ästundan att vilja åter väcka till lif den orientaliska frågan: och stämningen inom den ryska pressen gentemot Turkiet är sådan, att den europeiska allmänhetens uppmärksamhet måste fästas mer och mer derå. Så läsa vi i det i Petersburg utkommande bladet Golos följande anmärkningsvärda uppsats: Den orientaliska frågan har åter inträdt i ett nytt skede, Antalet af de makter, som vilja att status quo i Turkiet skall upprättbållas, minskas mer och mer med hvarje dag. Huru gerna Frankrike än skulle vilja fortsätta sin traditionela politik i östern, kan detta land icke längre öfvertyga sultanen om, att det är redo och villigt att skydda honom. England har antagit icke-inblandningspolitiken. För få dagar sedan skref Times, Englands ledande blad, att det britiska folket gjorde klokast i att blott bry sig om den del af Europa, som kallas Storbritannien. Alla engelska ministrar och statsmän hafva försäkrat detsamma och mer eller mindre öppet uttalat, att England aldrig mera skall bla sig i andra nationers angelägenheter. Vi veta nogsamt, att England anser Orientens angelägenheter nära förenade med sina egna intressen, mena det kan å andra sidan icke nekas, att det låtit sittinflytande vid Bosforen sjunka och sjunka allt sedan Krimkriget. Österrike-Ungerne omslag i den orientaliska politiken är ännu mera uppenbart. I sina sista underhandlingar med Rumenien har Österrike endast låtit sig ledas af handelsintressen, utan att fästa afseende vid Turkiets politiska ömtålighet. ÅRyssland, som endast sträfvar efter att förbättra de kristnes ställning i Turkiet, understödde af all förmåga en rörelse, som gick ut på att utveckla Donaufurstendömenas rikedomar. Tyakland etälde sig äfvenledes gynsamt till Österrikes afsigter, fastän detär svårt att gissa till dess motiv. Tyskland har intet intresse af Donaufurstendömenas kommersiela oberoende. Då detta land icke desto mindre stödjer Österrike och Ryssland, är dess afsigt troligen den att göra Österrike en återtjenst, emedan detta land erkände marskalk Seranos regering. Dessutom önskar Tyskland att vinna inflytande, genom att taga parti i den orientaliska frågan, En märklig omständighet är den snabbbet, hvarmed Porten besvarade Rysslands, Tysklands och Österrikes lika lydande noter. Förut gingo månader åt, innan en sådan avarsrote ingick, nu blott tvenne dagar. Turkiets brådska betyder utan tvifvel, att det gerna vill tillfredsställa de tre kejsarrikenas önskningar; men det är lika intressant att veta, att svaret afgafs, innan England och Frankrike kunde ha gifvit Porten något råd. Trekejsarförbundet, hvilket tryggar Europas fred, har således visat sig lika mäktig i östern. Hela saken ordnades, utan att det engelskfranska inflytandet gjorde sig gällande. Hade deremot Turkiet kunnat åberopa vestmakternas skydd och hjelp, skulle lätt en allvarsam diplomatisk förveckling kunnat uppstå, och Europas fred skulle måhända hafva hotats. Men, Gudi lof, ingen makt skall nu utgjuta blod för att upprätthålla sultanens euveränitet, och saken skall derför bli bilagd, så som den bör bli det, emot de turkiske ministrarnes önskan. Om vi icke misstaga oss, skall den orientaliska frågan småningom upplösas i en stor mängd små, obetydliga frågor, hvilka kunna biläggas utan skada för sultanens värdighet. Om snabba och farliga åtgärder undvikas, kan det icke vara tvifvel underkastadt, att de kristnes ställning i Turkiet skall förbättras genom gradvisa eftergifter från Portens sida. I en korrespondens till Times anses denna uppsats i Golos vara af officiöst ursprung och antyda furst Gortechakoffs program för den ryska politiken i Orienten. I Frankrike hvilar all politik, tille man väl hunnit öfver nyåremarknaden, hvilken är af sådan vigt för den lilla franska inlustrien och som man derför icke vill störa. Enligt Ganulois kommer Nya Operan i Paris att invigas på sjelfva juldagen, eller d. 25 d:s. . Förfärdigandet af uniformerna för terriorialhären har börjats. De äro alldeles sådana I;

11 december 1874, sida 2

Thumbnail