Göteborgsposten – 10 december 1874, sida 1

deles som om jag ej skulle gissa, hvarföre denna plötaliga bjudning kommit så i en hast! Hennes bror har oväntadt erhållit permission och kommer för att tillbringa sin ledighet hemma, och hen är lika bestämd som någonsin för att jag skall bli hennes svägerska, om hen kan leda det derhän. Liksom om jag skulle nedlåta mig till att tega en man, som blifvit Jedd till att älska mig! Jag är likväl nyfiken att få se honom. Jag undrar, om han nu har någon likhet med det här? Hon tog upp en plånbok af rödt skinn och drog ur en af dess afdelningac fram ett litet fotografikort, något illa medfaret af nötning. Det var porträttet af en ung man om tjugoett eller tjugotvå år kanske, med rödlätta och skägglösa kinder, början till mustascher och ett par mycket vackra, mörka ögon. Visserligen en mycket vacker yngling, ehuru ännu nästan en gosse hvad utseendet beträffar; men med en klar öppen blick, som betecknade manlighet i karakteren. Milly hade både hört och läst om den tappre unge Butherford. Hon hade sett i tidningarne huru snabbt han blifvit befordrad, och nu, då kriget för månader sedan var slutadt, tycktes dock myndigheterna ogerna vilja undvara en nyttig officer. Men han längtade hem — så hade Beth skrifvit — och hemmet längtade efter honom; och de hoppades alla att kunna öfvertala honom till att träda ur tjengeten. Ej ett ord hade kommit till Milly med antyden om att detta skett, men Beths bref hade på sista tiden varit mera muntra än vanligt, och Milly gissade slugt, att den plötsliga