Hennes far och min nuvarande värd voro något beslägtade och hade bott nära hvarandra på landet under den tid då deras döttrar ännu voro barn. Dessa hade naturligtvis lärt känna hvarandra. Följden af detta förhållande blef nu, seden Fannys fer några år förut flyttat till staden, att Augusta, som ej tyckte sitt antal af skötevänner nog stort, öfvertalade sin mor att inbjuda Fanny till en sommarvistelse i hennes hus, Denna inbjudning emottogs med glädje, ty det finnes, ehvad man derom må säga, flickor som högre skatta ett beskedligt lif på landet, än sällheten af att låta sin fägring beundras i en stor stad, och bland dem var Fanny. På eftermiddagen var Fanny lika otillgänglig. Dels omgafs hon oupphörligt af Åsyskonkransen, dels var hon fortfarande mer än tvär emot mig, och då jag emellen några af Augusta framställda satser ur den moderna fruntimmersfilosofiens hendkammare verkligen lyckades att sticka in ett per förnuftiga ord, fick jag knappt nog ett svar. Sanningen att säga var hon icke heller mycket mårgordig i sina svar på de öfriga flickornas prat, men detta behöfdes ingalunda heller, enär dessa senare visst icke saknade den afundsvärda qvinliga förmågan att tala huru länge som helst, äfven utan att få svar. Så förflöt eftermiddagen och qvällen. Fanny var alltjemt lika otillgänglig. Följande förmiddag var det på samma sätt, och eftermiddagen blef tiofaldt värre. Förhållandet var nämligen följande: Min hederlige värd och jag sutto helt förtroligt och samspräkade i ett rum som genom en öppen