— 7 sellen och öfver deras sedan sjutton år brinnande låga. Detta var nu visserligen icke i den semtimentala stilen; men de brukade ibland att bortlägga den då de kunde få vara litet elaka. Oförsigtigt var det dock af mamsell Augusta, ty hon stod sjelf eå nära ungdomens råmärken som möjligt. Hon hade dock ej gått dem förbi, och föreföll sig sjelf kanhända något år yngre då hon skrattade åt den gomla fula fästmön. Jag för min del tyckte ej rätt om detta sätt att förlöjliga de hederliga menniskorna och tog dem temligen varmt i försvar, utan ett dervid tänka på den onåd jag derigenom kunde ådraga mig. Ä Hvad jag likväl ännu mindre tänkte på var att få emottaga en så varm blick ur Fannys ögon, som den hvilken dervid blef mig till del. Denna elektricerade mig, och med den mest förblindade likgiltighet för hvad som deraf kunde blifva följden höjde jag det förlofvado paret till skyarne och gaf åtskilliga snärtar åt fruntimmer som kokettera med poetiska känslor och dock äro alldagliga som ifrågavarande fästmans egen sysiognomi.Besynnerligt nog blef Fanny från den stunden helt och hållet förändrad emot mig, ehuru en viss skygghet ännu formärktes i hennes sätt. Detta fortgick sålunda vågon tid. Hon var nu ständigt vänlig, så vänlig, att jag ibland kände blodet med en helt märkvärdig hestighet strömma igenom mina ådror. Om mamsell Augusta och hennes syster ifven iakttagit detta förhållande, vet jag ej; men säkert är att de följde alla Fannys och mina