då jag oj genast föll ned till aska under blixten från hennes ögon. Jag framstammade några uttryck söm voro obegripligare än kinesiska. Och hvilken mensklig mering kan man väl också vänta af en menniskas tal, då hon befinner sig i en slik kasus. Fanny sprang också genast på dörren, och der stod jag nu...) Farbror skrattade obarmhertigt nog åt mig, der jag stod alldeles handfallen. Jag var alldeles handfallen, och mitt förstånd sade mig lika litet som ett oskrifvet pappersblad. Äfven jag rusade ut. Himlen vete, hvad jag tog mig till den dagen. Hade jeg kunnat fly, så skulle jag gjort det; men sådant gick ej an och följande dag infann jag mig verkligen vid middagsbordet. Att vid förtärandet af en seg biffstek, vattnig soppa och eklutsmakande vin hålla mitt minspel i styr, är vida lättare än att i en ställning, sådan som min dåvarande, behålla kontenansen. Men det gick, och sedan isen en gång var tillräckligt bruten, redde jag mig någorlunda. Men huru väl jag ock uppbar min olycka, så hjelpte det föga. Fanny var och förblef utomordentligt otillgänglig. Jag började fåfängt att studera hennes tycken och visade henne alla de små uppmärksamheter, hvarpå fruntimmer sätta så mycket värde, allt sedar ormen i paradiset förledde Eva med en så hvardaglig sak som ett äpple. Hon mottog dem, utan att visa sig det ringaste bevekt af dem. Ibland åter mottog hon dem icke alls. Jog skref vers — sentimentala för att visa mitt hjertas värma,