Å—— —— dörr stod i förbindelse med förmaket, hvarest, såsom vi föreställde oss ingen menniska fanns. Vi läto således våra tungor spela fritt, gubben dervid icke förglömmande att efter sin vana ge en och annan släng åt sina döttrars poetiska och sin frus något oblida sinnelag. Slutligen kom äfven Fanny på tepeten, och jag må härvid på samma gång säga att hon redan hunnit bli gubbens favorit. — Farny tycks ej till deras fulla värde uppskatta alla dina älskvärda egenskaper, sade han slutligen helt tvärt och skrattade dervid helt sarkastiskt. — Åh, har ingen fara, farbror, svarade jag med en förtröstan som jag likväl var bra långt ifrån att känna. — Hm! menade min värd, jag tror dock nästan att du gör ungefär samma mindre behagliga intryck på henne, som en uggla på en flock gråsparfvar. — Det ser bara ut så, farbror svarade jag med denna älskvärda sjelftillit som hos somliga karlar visar sig så oemotståndlig. Jag håller med farbror, att hennes lilla hjerta inom en kort tid skall vara lika tomt som den hvita dufvan, hvilken brukar äta ärtor ur min hand. — Få se, få se; men ett säger jag dig: högmod går för fall: Och för fall gick det, ty då jag, som under hela tiden gått fram och åter på golfvet, kom att utsträcka denna min promenad äfven till förmaket, fann jag der Fanny sittande på en soffe. Hennes anlete var blekt och hon såg stolt och förkrossande på mig, att jag efter den betan anser mig för alldeles oförbrännelig,