Göteborgsposten – 8 december 1874, sida 2

intryck på mig. Intryck förgå dock snart, i synnerhet om, såsom fallet var med mig, man har ansträngande och själsmördande göromål. Jag tänkte blott då och då på henne, och sick aldrig tid att taga nogare reda på henne och hennes förhällanden. Sålunda förblef jag i okunnighet till och med om hennes namn. Jag minnes ej om jag berättat, att dessa händelser tilldrogo sig under våren. Frompå sommaren gjorde jag ett besök hos en gammal vän till min far, som bodde på landet. Han var en äldre man, hade en argsint fru och sentimentala döttrar. Fruntimmerspersonalen på stället erbjöd således föga trefnad, men så mycket mera värden sjelf, som var en mycket jovialisk man, begifven på jagt och fiske. I hans sällskap tillbragte jag mina dagar, dock icke uaderlåtande att då och då skrifva ett känslofullt poem till mamsellerna eller gjuta smickrets honing i fruns ofta ökverflödande galla. Stor var den efterhängsenhet, för hvilken jag derigenom från deras sida utsatte mig; men genom min värds och mina egna gemensamt utlagda, listiga planer slapp jag undan utan att lida större obehag än som äro nödvävdigt förbundna med sträfvandet att stå väl hos dylika fruntimmer. En dag hade vi: varit ute på jagt och kommo hem vid middagstiden. Efter att ha putsat mig, gick jag ned till värden på stället, som emottog mig med en mycket mystisk min. reda på denna flickas, som gjort ett så 4 Ä (Forta.)