Göteborgsposten – 5 december 1874, sida 2

hvarpå han trodde sig kunna göra anspråk. Antagligen syftar det sacheiska bladet därmed på von Beust. — Vederläggningen i det biemarckaka bladet säger dock icke, huruvida ej Savigny i Bismarcks ställe gjort de sagda tillbuden. Tysklands riksdag har sysselsatt sig med frågan om upptagandet af ett lån om 16 mill. för flottan och för telegrafstyrelaen. Anmärkningsvärdt är ett tal, som korvettkapt. Saint-Panl-Illaire höll vid tillfället och i hvilket han sökte bevisa, att den tyska flottan under sin nuvarande långsamma utveckling icke har någon utsigt att före år 1882 uppnå den ståndpunkt, som tillämnas henne i planen om flottans utveckling. Marinen är ännu i dag icke starkare än under sista kriget och måste, i händelse af ett krig, äfven nu inskränka sig till att draga Big tillbaka till flodmynningarno. Samma dag förekom äfven till andra behandliogen rikebudgeten för 1875, hvaraf furst Bismarck tog sig anledning att uttala sig angående gränserna för sin ansvarighet som rikskans!er och förklarade, att han erdast var anavarig för det sätt, hvarpå han besatte de högsta förvaltningsposterna med män, hvilka förstå sitt fögderi och icke lägga några binder i vägen för rikspolitiken, R kskaoslersembetet är under nuvarande förhållanden för mycket för en enskild person och bildar naturligtvis det underlag, ur hvilket de olika, särskilda ministerierna för hela riket måste utvookla sig. — Windthorst, ur centrum, uppträdde naturligtris omot rikskansleren och gade, att det vore mera tidsenligt, om dennes embetsförvaltning utgjordes af ett kollegium, i stället för att allt nu skulle läggas i en envåldsherrskande persons hand. Den preussiska härens jernvägskår har nyligen fullbordat en linie från Berlin till Zoezen, af ungefär 4 svenska mils längd. Den linien har ett dubbelt ändamål. Den skall begagnas för alla de öfningar och experimentor, som stå i samband med byggandet, förstörandet och begagnandet af jernvägar i krigstid, och skall betydligt minska afståndet mellan hufvudstaden och artilleriöfningarnes fält i 208Zeon. Dessa fält ha en längd af 12,000 meter och kunna ytterligare utvidgas. Militärlinien har en särskild station i förstaden Scbönberg, nära Berlin, der jernvägskaderbataljonens baracker och depoter äfvenledes skola uppföras. Grefve von Arnim skall i sin nu snart stundande procees ka tvenne försvarsadvokater, Dockhorn från Posen och Munkel i Ber lin, af hvilka den förre skall hafva det muntliga ordet vida mer i sin makt, än den sena re. — Till följd af innehållet i de papper, som grefve Arnim skall hafva undansnillat, och af målets politiskakbeskasfenhet, tror man att allmänne åklagaren skall begära främlingars utestängande från domstolen. I Mänchen har en ultramontan tidningsredaktör, d:r Sigl, som på begäran från Berlin åtalats derför att han i sitt blad sagt, att hela mordförsöket mot Bismarck blott var en komedi, blifvit fäld till 10 månaders fängelse. Redaktören har dock dragit sig undan. Vi hafva förut meddelat från Engl a pjd, att erkebiskop Manning låtit inom alla kyrkorna i sitt katolska stift Westminster upplöea ett herdabref ang. ofolbarbetsdogmon. Det föreligger ru i de engelska bladen till det väsentliga, hävvisar på de kyrkliga händelserna under sista veckorna och proklamerar en hemlig exkommunikation mot de katoliker, som ej tro på ofelbarheten. Brefvet börjar med ett citat af d. 11 aug. 1870, hvilket sevare deri uttalar sin förundran öfver det från flere håll gjorda påståendet, att det ekumeniska mötets beslut af den 18 juli e. å. först behöfver formligen offentliggöras, innan ofelbarbetsdogmen är för katelikerna bindande. Detta är, säger Antonelli, en stor villfarelse. Dogmen har på det tänkbart högtidligasts eätt proklamerats inför mer än 500 biskopar och är derför ovilkorligt bindande för hela den katolska kristenbeten. Denna skrifvelse upplästes d. 28 angusti Gålodes endast 14 dagar efter, det ekumeniska mötet fattat sitt beslut) i alla kyrkor i stiftet Wostminster. I sitt eget bref fortfar Manning : ÅHändelser, hvilka tyvärr äro för oss bekanta, föranleda oss att underrätta de trogne, att hvar och en, som icke i sitt hjerta antsger och tror läran om den obefläckade aflelsen och läiran om Jesu Kristi vikaries ofelbarhet, sådana dessa läror utlagts af kyrkans högsta öfverbet, upphör derigenom att vara katolik. Erkebiskopon bänvisar vidare på encyklikan Insfabilis Deus af d. 8 dec. 1854, hvilken; föreskrifver tron på den obefläckade aflelsen i följande ordalag såsom bindande för alla katoliker: Om derför, hvilket Gud sörbjude, några personer skulle inom sig djerfvas tärka annorlunda, än vi nu förklarat, så må de veta, att de fällas af sin egen dom, att de lidit skeppsbrott i tron och och affallit från kyrkans enhet. På samma sätt slutar författningen om ofelbarheten med orden: Och skulle någon, hvilket Gud förbjude, djerfvas motsäga denna tolkning, då vare han fördömd! Manning säger vidare: Dot har kommit till vår kunskap, att några, som vägra tro på de nämnda lärorna, likväl kalla sig fortfarande katoliker och berätta, att de besöka bikten och den heliga kommunionen i katolska kyrkan. Vi göra dem derför här uppmärksamma på, att de, om de så göra, föra presterskapet bakom ljuset genom förhemligande af sin otro och till sin egen så mycket större fördömelse begå en kränkning af det beliga. Det gläder oss, käre barn i Jesu Cbristo, att det finnes endast få sådana. Men för att det icke må se ut så, som om den katolska kyrkan tolererar deras ord och exempel, offentliggöra vi denna förklaring och föreva dermed den allvarliga bönen, att den hel. Guds ande, mot hvilken de kämpa, må föra dem till bot och bättring. Man väntar atora erkommunikatianar ur