Göteborgsposten – 5 december 1874, sida 1

och förslag rörande löner och behöfliga anslag, ehuru å andra sidan bör erkännas svårigheten för dem att nu, under det att lönereglerings komitöns pågående arbeten håller allt i en provisorisk ställning, uppgöra och föreslå något mera för framtiden beräknadt. Bland regeringshandlingar, som länge väntata och hvilkas uppskjutande tillskrifvits diverse orsaker, den ena mera otrolig än den andra, har varit utnämningen af en chef för rikzarkivet. Förklaringen skulle likväl, föreställa vi oss, lätteligon kunna sökas i den kända omständigheten, att en instruktion för riksarkivet hittills saknats, och att, då förslaget till en sådan, ehuru, om vi ej missminna oss, för temligen längesedan infordradt, ännu ej lärer hafva till regeringen inkommit, mycket mindre hunnit blifva skäligen pröfvadt, regeringen sannolikt ej ansett lämpligt att utvämna en chef, innan hans åligganden blifvit närmare detaljerade och innan man ens vet, om han skall fongera under titel af riksarkivarie eller måhänga generaldirektör. Dröjsmålet med tillsättandet al chefaplatien vidttelegrafverket har äfven anmärkts såsom väl långt, men sedan den nye siaansmivistern, frih. Åkerhjelm, hast tillfälle att göra sig underrättad om och pröfva allt hvad som bör öfvervägas, innan denna utnämning sker, säges det nu, att den oförtöfvadt kommer att ega rum. Ett at riksdagens beslut, hvaröfver Högsta domstolen haft att yttra sig, berättas med det snaraste, sedan nämde domstol nu afgifvit sitt utlåtande, blifva föredraget i konseljen. Det rör lagen om akogsdverkan, bvilken riksdagen i principen ville hafva betraktad såsom stöld, ehurn med någon modifikation. Pluraliteten af Högsta domstolens ledamöter, 6 af 7 berättas det, har emellertid ansett sig icke kunna tillstyrka lagens antagande i den form, som den nu föreligger; men om också regeringen deraf möjligen finner sig föranlåten att icke sanktionera lagen, torde dock förhoppning finnas, att ett lagförslag, i det hufvudsyfte riksdagen åstundat, kommer att af regeringen framläggas. Omreglerivgen af b. romästars-diotrikten lärer hafva af regeringen helt nyligen blitvit definitivt beslutad. Etter hvad vi hört, skulle bergttaten från och med 1875 komma att bestå at, jemte bergslagsstyrelsen i Sala, sex bergmästare och sju gru, ingenjörer. Bergmästare-distrikten skulle omtatta: första distriktet Norroch Westerbottens, Jemtlands samt Wester-Norrlavds län; andra Gefleborgs och Kopparbergs län; tredjs Stockholms, Upsala, Södermanlands och Westmarlands län, med undantag af Sala sillververk; fjerde Örebro och Skaraborgs län; femte Wermlands, Elisborgs samt Göteborgs och Bohus län; samt sjatts Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekingo, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Borgmästaren i nuvarande åttonde distriktet tros komma att under sin tjenstetid bibebållas vid Östergötlands län. De sju grufingeniörerna, som från och med 1875 års ingång uppföras å bergstaten, skola tillsättas af kommerskollegium och lära få ett årligt arvode af 1500 kronor samt reseoch traktamentsersättning i likhet med bergmästarne. En instruktion för dessa grufingenörer skall äfven hafva beslutats, men vi känna ingenting närmare derom liksom ej heller om de bostadsetationer, hvilka bestämts för hrr bergmästare, m. m. till omorganisationen hörande, men det torde snart offentliggöras. Ett aonat nyss afgjordt regeringsärende vilja vi bär nämna såeom af mera allmänt intresse, nemligen att en gemensam examensstadga blifvit antagen för alla de tre medicinska läroverken och i sammanhang dermed er allmän stadga att iakttagas för Karolinska institutets verksamhet. Bland lyckligt sunna feätt att fira den för ose betydelsefulla Oscarsdagen må nämnas, att på den dagen i år bekantgjordes en af generaldirektören G. F. Almqvist författad brochyr, kallad ÅFöreningen till minne af Konung Oscar I och Drottning Josephina. — Om räddningsanstalter för värnslösa och sallna. Skriften hållen i en varm och ädel ton, är ganska innehällsrik. Så redogöres bland annat, för mängden af barn, som, derest hjolp ej mellankommer, antagligen måste förfalla i förderf; brott årligen begångna af personer, som icke uppnått myndighetsåldern; tillväxten af fattiga och fångpersonaleu; allmännaste orsakerna till sådant förfall; hvad som åtgjorts för att åstadkomma förbättringsanstalter i England, Frankrike, Belgien, Amerika och Hamburg; huruledes sådana anstalter på flera ställen i vårt land: inom kort äro att förvänta, såsom inom Södermanlands, Skaraborgs och Kalmar län; den förbättringskoloni, som af föreniogen nyanlägges vid den inköpta egendomen Hall i grannskapet af Södertelje; Barnhemmet Ahlsborg, grundlagdt af pastor P. Ahlborg och genom honom såsom ordförande i barnhemmets direktion öfverlåtet, med tillhörande gravationsfria fastigheter i Hvetlanda socken af Jönköpiogs län, på Oscar-Josephinaföreningen m. m. Planen med dessa två sörbättringekolovier, den på Ablaborg, på hvilken egendom barnhemmots grundläggare nedlagt bortåt hundra tu sen kronor, och den blifvande på Hall vore, att den förra skulle påräknas för södra och östra delarne af riket och den senare för mellersta och norra delarne af riket. För rikets sydvestra delar hoppas man, att det initiativ Skaraborgs län tagit skall leda till afhjelpande af bristen på en tidsenlig räddningsanstalt. Direktör Kylberg, som antagits till föreståndare, reser först till utlandet för att taga kännedom om de bästa förbättringsanstalterna och börjar nästa vår att ordna föreningens förbättringskolonior. — Författaren framlägger, jemte statistiska uppgifter, många behjertansvärda tankar om pligien för såväl enskilda som det allmänna att ingripa för reformens genomförande, ty förändring till ett bättre erferdrar ett helt system af omvexlande åtgärder från lagstiftningens och den allmänna