Göteborgsposten – 4 december 1874, sida 2

du, jag eller din kammarjungfru äfven bordt observera denna besynnerliga ask. Intrig är med i spelet, det är nu tydligt. Jag misstänker skarpt att sömmerskan, som någon tid arbetat åt dig, tillställt. detta spektakel på uppmaning af något fruntimmer, som hatar dig och begagnat henne som spion på dig. Emellertid afråder jag dig från att återvända till Stockholm innan vi afslöjat intriganterna. Du bör ej ens komma förrän hela saken blifvit glömd, ty historien skall i alla händelser synas litet löjlig. Om du för öfrigt vill bevisa äktheten af ditt hår blir det nödvändigt att låta hvarenda menniska i Stockhelm lugga deri, och ändock skola väl knappast alla tro dig; hvaremot du, om du hade peruk, blott behöfde att under tysthetslöfte hviska hemligheten i en endas öra, och hela hufvudstaden skulle snart veta om den. Farväl käraste vän! Ett år förmår du väl alltid att uthärda på landet — du har ju din man som du älskar! — Efter den tiden kan du ju åter uppträda här och bli lika firad som förut, utan att ett enda leende skall påminna dig om den der dumma historien. Din c. Det gläder mig säga det min hustru redan efter ett halft års förlopp blef så förståndig att hon leende afhörde min bekännelse om att alltsammans varit ett narri. Hon finner sig nu sedan två år mycket väl på landet och sänder ej en suck tillbaka till vår sista Stockholms-vinter med dess trettiotre balklädningar!