Göteborgsposten – 2 december 1874, sida 1

få lof, och han skulle kanske äfven applicerat en kyss på densamma, om hon ej i tid hejdat attentatet. — Emellertid, fortfor Augusta, har jag under en lång tid lidit mera än jag kan beskrifva. Och ej nog med mitt eget hjertas strider, ty man uppoffrar ej, såsom jag varit nära att göra, dess böjelser ostraffadt: jag har sedan någon tid varit utsatt för ledsamma och förödmjukande förföljelser af patron... — Af patron! uppropade Byln förbluffad. — Ja, kan ri tänka er något så galet, fortfor Augusta, Men ni får ej nämna något derom, ty jag önskar för mitt ryktes skull, att det måtte förbli obekant, och ingen känner ännu till denna fatala historia. Ni lofvar ju mig — en ljuf tonvigt på ordet mig — att förtiga hvad jag snförtrott er? — Jag lofvar det heligt, försäkrade Bylän och lade handen på hjertat, liksom hade detta, i stället för en svart otäck tingest, som det var, utgjort en helig relik, hvilken bekräftat helgden af hens löfte. — Men, fortfor Bylen, det är dock märkvärdigt, att jag ingenting observerat i afseende på detta vår hederlige patrons beteende. — Han är vaturligtvis rädd för sin hustru och går mycket sörsigtigt till väga, evarade Augusta rodnande, men då han ser mig vara obemärkt följer han mig öfverallt. Ack, herr Bylen, ni kan ej föreställa er, huru förödmjukande allt detta för mig är. Också har jag många gånger beslutat att lemna detta ställe; men jag har dock alltid af en annan oförklarlig känsla afhållits från att verkställa beslutet ... . Och sedan jag nu låtit er ana så