Göteborgsposten – 2 december 1874, sida 1

2 — måhända misstager jag mig... Förklara, o! förklara er derför; ty skall jag förjagas ur den himmel, dit ni lyftat mig, tycker jag att för hvarje minut, hvarmed min sällhet förlänges, skall saknaden sedermera blifva desto odrägligare! . vi tillåta oss här att anmärka det ingen menniska på jorden så lätt kunde öfvertygas om att han gjort en eröfring som herr Byln. Han trodde derföre äfven nu att han oåterkalleligt hade Augustas hjerta i sina händer. — Nåväl, herr Byln, svarade Augusta med darrande röst, jag vill säga er allt... Ni skall veta att inspektor Pihl fattat tycke för mig. Han har visserligen aldrig förklarat mig sin kärlek, men ändock låtit mig tydligt nog förstå, hvad som bodde i hans hjerta. Jag å min sida: hyste vänskap för och högaktåde honom... Han har sedan en tid tillbaka haft patrons löfte om att få arrendera hans andra egendom. Jag visste nästan säkert att han så fort arrendekontraktet blifvit underskrifvet skulle erbjuda mig sin hand, och jag hade beslutat att icke säga nej. Mitt hjerta drog mig ... åt ett annat håll... men... Augustas tvekan vid dessa ord var verkligen förtjusande. — Ack! och den lycklige var jag! utropade Bylen med otrolig hänförelse. Säg ut det ljufva ordet, dyrkade! Var det verkligen mig, som ert hjerta utvalt? Augusta svarade ett ja, ett blygsamt, hviskadt, förtjusande ja, ett ja efter alla konstens reglor. — Kan jag väl tro på min lycka! utropade Byln med en eld; hvilken åt hans kin