Just som jag kom ut ur skogen och vek af åt höger såg jag patron och patronessan, sittande under den gamla ihåliga eken i skogsbrynetFörmodligen hade de äfven ämnat sig ut för att se på skördearbetet och nu satt sig der att hvila. Jag hade ej gått många steg förr än patronessan reste sig upp och, af hvad orsak vet jag ej, helt sonika gaf sin äkta hälft ett par örfilar, hvilka han med rörande undergifvenhet mottog. Olyckan ville dock att han i detsamma vände ögonen åt det håll der jag befann mig, så att jag ej hann utföra min första tanke att kasta mig in i småskogen. Då han fick se mig sprang han upp, liksom hade han suttit på en skorpion, hvilken nu låtit känna af. sig. Som mamsell Angusta vet, är han högst angelägen om att ingen skall erfara de nederlag, han alltid lider i sina debatter med fru patronessan, och af en eller annan orsak låter hon honom verkligen behålla skenet af husbondvälde. Han måste derföre bli förtviflad öfrer att några bevittnat ett så slående bevis på att männen, i detta enskilda. fell åtminstone ej är qvinnans hufvud. Han gick emellertid emot mig med en min, i hvilken han på ett mycket lyckadt sätt sökte dölja snopenheten under den sjelfbeherrskande och med sin hustrus evagheter öfverseende makens lugn. Då vi mötte hvarandra bad han mig i en ton, len som vestans sus och vida bättre passande för hans spensliga gestalt än den vanliga åskmullrande rösten, att jag ej skulle nämna något om hans hustrus öfverilning, hvilken han ej hade hjerta att bestraffa, i synnerhet som hon ej på tio år siggick. Jag tog den vanliga lilla skogsvägen.