—SZBK-TttAMM —— förvaring och användande å apoteken, har aundhetskollegium redan gifvit så yttorst strärga föreskrifter, att dessa antogos icke kunde göras strängare; men då kollegiet nu skulle lagstifta i större omfattning, har det i sin reglementeringsifver öfverskridit rimlighetens gräns, och skulle emot all sannolikhet den af kollegiet uppgjorda giftstadgan af K. M:t blifva fastatäld, så måste ett af två inträffa, antingen att ingen kan och vågar utöfva apotekareyrket längre, eller att den ifrågavarande giststadgan iaks blir efterlefd af apotekarne. Stadgans 11:te S lyder: rättigheten att inom landet försälja eller utlemna andra giftiga ämnen än arreniksyrlighet, antingen de äro till läkemedel hänförliga eller icke, tillkommer likaledes endast apotekare, som förestår eget eller annans apotek. Vid ett flygtigt påseende torde mången betrakta detta stadgande såsom särdeles fördelaktigt för hrr apotekare, men förhållandet är alldeles motsatt. Rättigheten medför -en skyldighet som af ingen apotekare kan fullgöras, åtminstone icke förr än apotekare blifvit konstruoradesannorlunda än andra menniskor. Då med visshet kan antagas att 80 å 90 9; af de recept å läkemedel, som dagligen å ett apotek aflemnas för att blifva expedierade, upptaga något giftigt ämne tillhörande den stora grupp hvaråkollegiet uppgjort en särskild förteckning; men då endast apotekare har rättighet A skyldigbet) utlemna det giftämne som i hvarje särskildt läkemedel, enligt receptet, iogår, så är det gifvet, att han sjelf måste vara tillstödes då hvarje läkemedel som innebåller gift, äfven om det blott utgöres af ett par droppar kloroform, opium eller bittermandel, skall af någon moitagad. Om nu läkemedel innehållande något slags giftämne, endast å viss tid hvarje dag fick expedieras, så vore apotekaren räddad: han kunde då den tiden stå på sitt apotek och utlemna de giftinnebållande läkemedlen; men nu är det så olyckligt för honom, att läkemedel kunna reqvireras under dygnets alla 24 timmar och måste, så fort medhinnas kan, äfven expedieras; och innehålla de något giftämne, så skall sndast apotekaren utlemna och försälja dessa läkemedel. Gör han det icke så bryter han mot 11 S, och straffbestämmelserna äro ganska stränga. Bereda de läkemedel, i hvilka gift ingår, är han ej ålagd göra, men utlemna dem måste han, och i den lokal der utlemningen skall verkställas, är det således absolut nödvändigt att han lefver och hafvor ein varelse från årets första till dess sista timma. Konungen eger ingen från ort till annan förvisa, men sundhetskollegiet vill, att apotekarne skola å sina apotek inspärras. De få icke heller blifva så sjuka, att de ej förmå utlemna de giftinnehållande medikamenterna. — Ni invänder troligen, att i någon paragraf medgifves väl, att apotekarens examinerade och edsvurna biträden (provisorerna) äfven få utlemna ofta nämda medikamenter? Förekom ett sådant stadgande, så skulle naturligtvis icke apotekaren hållas i ständig arrest på eget rum; men det är just detta stadgande som saknas. Hvarföre det saknas i författningeförslaget är jag ej i tillfälle att uppgifva, men om det icke i giftstadgan blir infördt, så kan den ej esterlefvas. Någon har anmärkt att under den senare delen af innevarande år har ett ovanligt stort antal personer inom vårt land aflidit vid särdeles hög ålder. Ibland dessa var grefve August Anckarsvärd en af de äldsta. Anda tills sistliden sommar åtnjöt han en särdeles god helsa, och de många åren som han upplefvat hade icke synnerligt inverkat på hans andliga krafter. Han hade länge fört ett verksamt lif. Såsom militär var han utmärkt, allvarlig, och af sina underordnade högt älskad. Han var den siste af Å1809 års mön; han var anstäld som adjutant hos Adlersparre då han med vestra armön i mars 1809 tågade mot Stockholm. Han hade deltagit i det sista finska kriget, i kriget mot Norge och äfven i kriget mot Napoleon. Den oenighet som derunder uppstod mellan kronprinsen Carl Johan och Carl Hiodrik Anckarsvärd, inverkade icke på kronprinsens ställning till August Anckarsvärd. Under kriget anförtroddes honom flera ömtåliga uppdrag, äfven på diplomatisk väg. Men den militära banan afbröt han, för ati egna sina krafter åt skötseln af de stora egendomar, som han i arf efter sin svärfader mottagit. Brefvene bruk och Bysta landtegendom uppbringades i det skick, att de derföre allmänt blefvo omtalade; men oaktadt den vidsträckta ekonomien, oaktadt de många offentliga uppdrag som lemnades honom och som ban alltid med omsorg och energi skötte, räckte ändå hans tid till utöfvande af — målarekonsten, På Nynäs finnes af honom utförda fyra — —Å ——