reds för honom och en blick af vänskap — kanhända af något mera — i de mörka ögonen strålade honom alltid till mötes. Denna gång hade dock Axel Pihl ett helt annat utseende än vanligt. Han tycktes vara på en gång förbluffad, ledsen och ond. Mamsell Augusta vände sig om med en skalkaktig blick, hvilken likväl genast antog ett helt annat uttryck då hon fick se honom. — Hvad i all verlden går det åt herr Pihl i dag? frågade hon. — Åh, fan är lös! blef inspektorens mera uttrycksfulla än finbildade svar. Augusta fäste sig dock ej vid uttrycket: en hushållerska får ej vara så kinkig. . Och dessutom äro qvinnorna aldrig så noga om etiketten, då den glömmes af en person, för hvilken de ha ett djupare intresse, såsom hvar och en karl vet, hvilken lyckats stjäla en kyss utan att på köpet få en örfil. — Kan jag få veta hvad det handlar om? frågade hon deltagande. — Gerna; det är en förskräcklig historia, må mamsell Augusta tro . .-. — Är det patron, som kapat sig tokig igen? — Ja, blankt fosentasnnder och likväl kan jag just ej undra derpå. — Är det då ert eget fel? — Nej, fastän jag måste medgifva att skenet är emot mig. — Nå men berätta då, ty jag är högst nyfiken . .. 4:— Jo, hör och döm sjelf, mamsell Augusta. För ungefär fjorton dagar sedan skulle jag gå ut till en äng, der slåttern som bäst för