s—————5— — blifva att i denna väl odlade och fruktbara bygd nöjaktigt kunna styrka att dessa bördor, från hvilka man vill befria sig, förlamat jordbrukets utveckling. För närvarande ligger till behandling i Högsta domstolen ett högst egendomligt tvistemål, så egendomligt, att något dylikt ganska säkert aldrig här förekommit. Saken är af följande beskaffenhet, men de tvistandes namn utesluter jag här af grannlagenhetsskäl. För något mer än fem år sedan afled i en at bergalagen en egendomsegare: han hade ofta hyst fruktan för att nödgas göra konkurs, enär jernkonjunkturerna voro ogynsamma och hans fastighet betydligt skuldsatt. Då i september 1870 arfekifte mellan hans tre arfvingar — vi kunna beteckna dem: A., B. och C. — skulle upprättas, träffades det aftal, att A. och B., som voro skickliga affärsmän, skulle öfvertaga egendemen och alla skulderna, hvaremot C., som icke alls var affärsman, skulle erhålla för sin arfslott kontant 75,000 kronor, Deretter blef arfskiftet vederbörligen underskrifvet. Sedan ångrade sig C. antagligen emedan jernkonjunkturerna förbättrats och när vid pass sex månader förflutit begärde han sjelt att blilva omyndig förklarad. Förmyndare tillsattes och denne utverkade derefter stämning å A. och B. med yrkande att artskiftet skulle upphäfvas eller jemkas emedan C. vid arfskiftot i följd af sinnessjukdom icke förmått bedöma verkan af sina handlingar. Åtskilliga vittnen hördes, ibland dessa de två som törrättat arfskiftet, hvilka intygade att C. fullt uppfattade, hvarom fråga varit, då arfskiftot uppgjordes och då aftalet träffades, samt att C. ätven fullt uppfattade arfskiftete betydelse, Den ene arsskiftesmannen, som länge varit bekant med C., tillade dels att C. vid arfskiftet varit benägen sälja ein andel för hvad pris som helst — hvarföre upplyste ej vittnet — och att han länge varit besynnerlig till lynnet. Andra vittnen, hvilka dock icke varit tillstädes vid arfskiftet, berättade att C. länge visat sig besynnerlig, att han med sin familj varit boende på ett ställe lydande under fadrens egendom; att, då C. med den tagit befattning, hade han vid bokföringen åstadkommit konfusion, att han haft åtskilliga mekaniska funderingar och gjort ritningar, som föreföllo dem besynnerliga; ett vittne omnämde som ett bevis på C:s besynnerlighet, att han funderade på fiskerinäringens förbättrande, ott annat, att han såg slö ut och stundom ej kunde uttala vissa ord riktigt o. s. v. Häradsrätten ogillade käromålet. Hofrätten öfverlemnade handlingarne till sundhetskollegium med begäran om dess utlåtande, och kollegiet afgaf det omdöme, att C. Åvid ifrågavarande arfekifte varit af sinnessjukdom hindrad att klart inse och fritt bedöma följderna af sitt handlingesätt. Det lärer varit företa gången — i allt fall på mycket länge — som kollegiet i något civilt mål afgifvit yttrande rörande en persons sinnesförfattning. Hofrätten godkände käromålet. Af hela ekriftvexlingen i detta mål framgår ojäfaktigt, att om den egendom som blifvit skiftad derefter icke stigit i värde tillföljd af de hastigt förbättrade jernkonjunkturerna, så skulle ingen fallit på den tanken, att C.; då han sålde sin arfslott, led af någon sinnessjukdom. Särdeles märkligt är, huru sundhetskollegiet kommit till den åsigten, att C. vid ett angitvot tillfälle — det då arfskiftet afslutades — varit hindrad att klart inse och fritt bedöma följderna af sitt handlingssätt. Det är utan allt tvifvel ganska många, om hvilka detsamma kan sägas, utan att de ändå anses lida af sinnessjukdom. En person här, som är fullkomligt inne i den svenska trämassesabrikationen påstår, att i den blifvit nedlagda 8 2 mill. kronor, men att på detta kapital endast erhållits 2 4 4 ränta och att flera trämassefabriker gå med betydlig förlust. De som nedlagt kapital i dessa fabriker skulle troligen finna sig högeligen förnärmade, om man påstod, att de varit hindrade klart inse och fritt bedöma följderna af sitt handlingssätt. I mitt senaste bref lofvade jag återkomma till det af Sundhetskollegiet uppgjorda, till K. M:te stadsästelse redan i juni månad sistl. år öfverlemnade förslag till giftstadga, rörande hvilket såväl komersekollegiets som Högsta domstolens, men icke Direktionens för Apotekaresocieteten yttrande ipfordrats. Detta sörslag till Åförordning angående vård och försälsning eller utlemnande af hvit arsenik och andra giftiga ämnen är icke framkalladt derat att giftiga ämnen författningsstridigt, eller på något klandervärdt sätt utlemnats från apoteken, utan af det kända förhållandet att arsenik insmugglas och af krämare till allmogen alyttras, hvartill kommer att åtskilliga giftiga ämnen namera användas i stor mängd för tekniska behof. I afseende på giftiga ämnens 12 2 t:: A JAJ MmM; AAA