— Denna fråga har äfven jag gjort mig ... Troligen her ännu en person åskådat uppträdet ... Men huru skall man kunna hevisa det? — Det blir kanske svårt, och likväl är det nödvändigt, svarade mamsell Augusta och såg högst djupsinnig ut. Men måhända är det lättare och lämpligare att bevisa, hvem som sedermera skrifvit ihop historien. Jag har i detta afseende en aning ... — Hvilken då? frågade inspektorn. — Ni skall få veta det sedan, ifall ni ej dessförinnan gissat det. Man har ej många att i det afseendet välja på ..-. — Ah, ni tror således, att det är herr Bylen? frågade Axel. Omöjligt är att beskrifva det segeroch sällhetsleende, som gled öfver hans ansigte då mamsell Augusta besvarade denna fråga med en bekräftande nickning. Också skall läsaren veta att herr Bylen, den af oss förut flygtigt omnämnde informatorn i huset, varit af Axel Pihl ansedd som rival, och ibland tillochmed som en farlig sådan — det senare, vid de tillfällen då mamsell Augusta hade de hos alla qvinnor vanliga anfallen af koketteri. Det var derförg en stor tröst i den unge inspektorens bedröfyslse att se det hans hjera tas utkorade ej tvekade att fatta parti för honom sjelf och mot informatorn. Troligen hade han också helt och: hållet kommit ifrån det vigtiga ämnet för deras samtal och börjat prata en hop kärleksbemängdt nonsens, om ej Augusta helt plötsligt försjunkit i, som det tycktes, allvarsamma funderingar.