Göteborgsposten – 30 november 1874, sida 2

konungen af Frankrike ej har för vana att återtaga hvad hen gifvit, skall ni i ersättning få en kaptensfullmakt. Konungen afskedade med detsamma. Fleur-de-Mai, som var rusig af glädje. Herr de Launay deremot blef helt nedslagen och yttrade för sig sjelf: — Det lider på upphällningen med Bastiljen; man kan komma ut derifrån! Han behagade mig, denne unge man, och jag skulle gerna ha behållit honom qrar hela hans lif. : RA Nästan på dagen en månad derefter mottog kyrkan Saint-Germain VAuxerrois höga gäster under sina åldriga bvalf. Hans majestät värdigades bevista baron Fleur deMais bröllop med fröken de Mailly, förut stiftafru af abbotsstiftet Crisenon i Bourgogne. Vigseln förrättades af erkebiskopen i Paris. Flera af hofyets herrar hade följt ko nungen. Konungen lyssnade andaktsfullt till gudstjensten. När messan var slut och under det den nya baronessan de Chastenay upprörd kastade sig i sin syster Bluettes armar, föllo konungens ögon på Coquelicot, som strålande af lycka vred sina grå mustascher, Fleur-de-Mai till ära hade den gamle krigaren iklädt sig sin sergeantsuniform. — Kom närmare, herr Coquelicot, sade konungen till honom. : Coquelicot nalkades och bugade sig. . — Ni är ej adelsman, sade Ludvig XIV, och det är förklaringen att ni förblifvit sergeant i hela ert lif. Men jag vill att under min regering en tapper soldat skall