Göteborgsposten – 30 november 1874, sida 2

— Ers majestät hade tusen gånger rätt att sätta mig på Bastiljen, fortfor Fleur-de-Mai, ty jag hade begått en oförlåtlig oskicklighet. Men jag har alltid tänkt, att det onda skulle kunna godtgöras och att, om papperen från slottet Vaux blifvit uppbrända, man skulle kunna finna andra. — Nå väl? utbrast konungen. Och Colbert, som glömde både platsen, der han befann sig, och den vördnad han var skyldig det kungliga majestätet, utropade : — Men tala: då, min herre, tåla! — På min ära, sire, sade Fleur-de-Mai beslutsamt, om jag begärt permission af guvernören i Bastiljen för att gå och hemta skrinet, skulle hau ha vägrat. mig den; jag tog derföre sjelf permission, och här är skrinet. Z Fleur-de-Mai räckte med dessa ord fram det åt konungen. — Ah! utropade Colbert, i det han skyndade att fatta tag i skrinet; låt oss sö! Han såg hastigt igenom de första brefven, som han fick tag i. — Sire, sade han, se här är något som kan bringa herr Fouquet i galgen. Chevalier de Chastenay har verkligen godtgjort det onda. — Min herre, sade konungen till Chastenay, ni är fri; jag fogar blott till er frihet ett enda vilkor: ni skall återgifva mig det pass ni behållit; bruket deraf skulle kunna bli farligt. Men, tillade konungen småleende, som