Göteborgsposten – 28 november 1874, sida 1

R Carlström ett svårt knifstyng. Sistl. torsdag företogs af rådhusrätten ransakning angående detta våld och det upplystes dervid, att Carlström nämde dag dött till olja af stynget, så att våldet nu vore att betrakta som dråp. Målet uppskots på åtta dagar. Nn—-A — — Frän Utlandet. Nationaloch ständerrådet i Schweiz har nu afslutat sina förhandlingar och dess medlemmar hemförlofvats, efter att hafva afelutat sina vigtiga förhandlingar angående en bättrad härordning, rörande hvilken det sista kriget gifvit det schweiziska folket flera vigtiga lärdomar. Visserligen bör det i allmänhet kunna vara trygt för att icke någon tyek eller fransk fälthorre bryter med hufvudstyrkan af sin här in i Schweiz och väljer detta till basis för sina operationer; men en fara för Schweiz kan ligga deri, att en flygel af en af de krigförande härarne eller en detacherad härafdelning kan, såsom t. ex. fallet var med Bourbakis här år 1871, komma i en hotande närhet och göra min af att. vilja öfver det neutrala området söka öfverraska fienden. Emot sådana fall måste Schweiz vara på sin vakt; och eftersom dylika diversioner städse endast utföras med inskränkta medel, så är ock Schweiz gentemot dem vuxen sin uppgift, när till den fullt genomförda allmänna värnepligten toch den erkändt goda väpningen äfven kommer en ordentlig taktisk utbildning af milisen. Från sådana synpunkter ha också de schweiziske statsmännen utgått, hvilka allt sedan 1866 och 1870 årens krig sökt höja landets värnekraft dels genom en nu nästan fallbordad, tidsenlig väpning och dels genom en bättre organisation och öfning af hären, hvilka likväl icke voro möjliga att genomföra utan en föregående omändring af 1848 års förbundsförfattning, men nu omeider kunna efter mödosamma debatter träda i verksamhet. Våren bragte Schweiz den nya författningen, hösten den nya militärlagen, och nu öfvergår saken i regeringens händer, hvilka skola vara goda, tack vare förbundsrådet Welti, som redan skall hafva förberedt alla vigtiga verkställighetsordres, så att skolorna, öfningarne, med ett ord hela militärlifvet för 1875 redan kommer att inrättas på den nya foten. ; Enligt hittills varande tabeller räknade Sobweiz-milisen i rundt tal 200,000 man i 9 infanteridivisioner jemte specialvapnen. Infanteridivisionen utgjordes af 3 brigader om 6 bataljoner. Samtliga manskapet sönderföll åter i de tre åldersklasserna: utskrifningsmanskapet (omkring 90,000 man), reserven (45,000 man) och landtvärnet (65,000 man), och det var så fördeladt på brigaderna, att utskrifningen utgjorde den ena hälften samt reserven och landtvärnsmännen den andra hälften. Denna indelning hade det missförhållandet till följd — skrifver en korresp. från Bern —, att brigaderna och följaktligen äfven divisionerna städse voro kompletta endast på papperet och i kontrollböckerna, men aldrig under gevär, emedan man vid större truppsammandragningar till srodemanövrer måste så mycket som möjligt skona reserven och lemna landtvärnet alldeles utom räkningen. Visserligen skulle i händelse af krig hvarje man hafva infunnit eig på sin post, men det måste bli svårt att leda strategiska enheter, som inför fienden skulle för första gången manövrera i full styrka, d. v. 8. dubbel fredsstyrka. Den nya härordningen, som i detta fall följer det tyska töredömet, uppbäfver tredelningen, den känner blott utskrifoingemanskap och landtvärn, och gör häraf en i hvilket ögonblick eom helst till full krigsstyrka användbar här, under det att landtvärnet hädanefter endast skall användas till ifyllande af uppkomna luckor, till garnisonsoch etappetjenst. Men emedan landtvärnet hädanefter räknar minst 100,000 man, eå följer deraf, att den äfvenledes till 100,000 man beräknade utskrifningehären aldrig skall i händelse af krig vara i förlägenhet om ersättningsmanskap, utan så till eägandes oafbrutet stå i tält med fullständigt sfylda kadrer. På sådana 100,000 man, hvilka skola vara väl försedda med kanoner och annan krigsapparat i den proportion, som den nuvarande taktiken fordrar, sätta militärerna ett vida högre värde, än på det hittills varande misch-maschet af 200,000 man. Den nya utskrifningsbären fördelas i åtta territorialdivisioner om 12,500 man hvardera, bestående af ett kompani guider, 2 intanteribrigader, en skarpekytte-bataljon, ett kavalleriregemente, en artilleribrigad och ett pionierkompani, jemte nödig artilleripark, tross, ambulans eto. Infanteribrigaden räknar två regementen om 3 bataljoner, artilleribrigaden 3 regementen om 2 batterier, kavalleriregementet 3 sqvadroner om 124 hästar. Förutom de åtta divisionerna står ett obestämdt antal specialkårer till öfvergeneralens förfogande, hvilken ekall som hittills vara den ende generalen i schweiziska hären. Urvalet af officerare och underofficerare kommer hädanefter att ske efter strängare bestämmelser, så att desse skola medverka vid öfningen och förvaltningen, och för hästbehofvet, hvilket är i Schweiz en kinkig fråga, har klokt sörjte. Officerare och andra vapenkunnige män äro dock icke nöjde med den af förbundaförsamlingen medgifoa öfningstiden för rekryterna, hvilken anses alltför ringa, likasom ock den till blott hvartannat år inskränkta repetitionskursen. Man tror derför, att församlingen skall till sist finna sig i att bita i det sura äplet. I sammanhang härmed må nämnas, att af militära skäl obligatorisk turpundervisning kommer att införas i alla folkskolor och att densamma skall jemte ekjutöfningarne fortgå ända till värnepligtsåldern.