k. med öfver 4 millioner, så är det vackra utsigter, de hafva i perspektivet, som olyckad gjort till de öfrige. Man räknar visserligen nu, att man får några hundra tusen kronor mer af skogsoch jernvägstrafikmedlen, men man bebagar icke tänka på, att det nya försvarsväsendet, som vi hoppas få, kräfver ökade kostnader och hvartill alla statens tillgångar så väl beböfvas. Nu kan man visserligen nyancera presenten derigenom, att man utsträcker grundskatternas efterskänkande öfver en längre tid, men då blifver det ingenting annat än en räknefråga huru mycket jordegarne förtjena genom denna skänk, och den ends, man derigenom kan lura, är den, som icke kan räkna och således icke vet, huru mycket bans egendom stigit i värde genom grundskatternas borttagande. Den åter, som kan beräkna detta, och det är ingalunda svårt, han kommer att taga precis så mycket mer för sin jord, som presenten är värd. Såsom ett skäl för grundskatternas efterskänkande har man anfört, att landtmannapartiet såsom ett oeftergifligt vilkor upstält detta, innan det vill inlåta sig på något ordnande af landets försvar. Som vi imellertid våga tro detta sammankopplande — genom hvilket ett betryggande försvar borde erhållas genom en kompromiss mellan jordegarne å ena och de öfriga sambällsklasserna å andra sidan, i sådant syfte att åtagandet å jordens sida af de ökade bördor, som ett betryggande försvar måste medföra, skullo vara betingat af grundskatternas borttagande — vara ytterst olycksbringande, så, långt ifrän att tillmäta detta att utgöra ett skäl för, tro vi snarare, att det utgör ett skäl mot lösningen af frågan på denna väg. Dessa frågor äro nämligen till sin natur så skilda från hvarandra, bafva så olika ändamål, beröra så olikartade intressen och måste derför betraktas vr så olika synpunkter, att, om de sammankedjas med hvarandra, en fullt tillfredeställande lösning af den ena icke kan vinnas utan på den andras bekostnad, och hvilken då får sitta imellan torde icke vara så synnerligen svårt att förutse. England, hvarifrån all politisk och ekonomisk visdom skall hemtas, har blifvit åberopadt såsom bevis på, huru obilliga och orättvisa våra grundskatter äro, ty der, säger man, utgöra dessa skatter icke mer än 3 af statens bruttoinkomst och hos oss icke mindre än 12, hvaraf man vill räkna ut, att värt jordbruk är fyra gånger tyngre belastadt med skatter än det engelska, men man glömmer dock att tala om, att af Englands 30 mill. ir vånare endast 6 mill. idka jordbruk. Äfven vi vilja åberopa detta land såsom exempel och vilja då tramställa saken på följande sätt: oaktadt grundskatterna i England icke utgöra mer än 3 4 af statens bruttoinkomst — dessa 3 procent emellertid . representerande den lilla näpna summan af omkring 38 millioner kronor — och således ett efterskänkande från statens sida af dessa grundskatter är en jemförelsevis obetydlig förlust för England, mot hvad våra grundskatter äro för oss, så bar likväl det rika Storbritannien hvarken ansett rättvisan kräfva eller afeeende på jordbrukets tillstånd fordra några eftergifcer från statens sida, utan endast tillåtit en frivillig aflösning genom erläggande af grundskatternas kapitalvärde i kontanter eller obligationer, hvaraf ett visst nominalbelopp svarar mot hvarje punds grundskatt, hvarigenom verkliga värdet så noga ersättes, att aflösningssummans storlek till och med rättar sig efter räntefoten för dagen. Engelsmännen äro alltför praktiska för att skänka bort stattegendom, och önskligt skulle vara, om man äfven i detta afseende ville i vårt land följa deras exempol. De stackars grundskatterna tillskrifvas emellertid hos oss alla både möjliga och omöjliga olyckor, bland andra den numera lyckligtvis alltmera aftagande emigrationen till det prisade Eldorado på andra eidan Atlanten, der inga grundskatter finnas och till följd hvarat det låter sig göra att skära guld med täljknifvar. Märkvärdigt är likväl, att icke vårt grannrike Norge, som inga dylika olyckabringande skatter har, är befriadt från denna emigration, men nu vill det sig så väl, att, oaktadt detta lands folkmängd icke är stort mer än en tredjedel af Sveriges, utvandringen dorifrån är icke blott relativt, utan ock absolut större än från värt land. Således måtte äfven andra orsaker än grundskatterna finnas, som föranleda lust att lemna fäderneslandet, hvaraf möjligtvis torde följa, att också hos oss dessa orsaker kunna vara verksamma. Detta synas dock icke grundskatternas motståndare ex professo tro, utan all sin lit till en lycklig framtid för Sverige sätta de i dessa skatters afskrifning, och då detta har skett, så skola försvinna både utvandring och förtryck samt, såsom man ock låtit påskina, till och med missväxt och dyr tid. Detstora mål, till hvilket man syftar, är -ett fritt folk på en fri jord: en något djert hyperbol i stället för ett från grundskatter fritt folk på en från grucdskatter fri jord, och då blir helt säkert Åden svenska jorden det bästa af allt, som en svensk man kan ega. Vi tillåta oas bär att anföra den kalla lusch dessa känsloutbrott fingo vid 1872 års riksdag af en talare i Första kammaren: Man S MR RR —