Göteborgsposten – 25 november 1874, sida 1

Kapten Chastenay.-) Roman af Ponson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. Vid åsynen af denne man uppgaf Fleur-de-Mai ett rop af förvåning och tog ett steg. tillbaka. Det var vicomte de Mailly. — Ändtligen! utropade herr de Mailly, i det han sprang fram till Fleur-de-Mai, ändtligen återser jag er, käre vän! Han ville taga honom i famn. Fleur-de-Mai stötte honom tillbaka. Vicomten blef helt försagd och tog i sin ordning ett steg tillbaka. — Har vistelsen i Bastiljen gjort er tokig, min vän, eller skulle ni ej känna igen mig? — Mia herre, svarade Fleur-de-Mai, jag är ingalunda tokig, och jag känner fallkomligt väl igen er: ni är vicomte de Mailly. Jag anar till och med hvarföre ni är här; ni kommer hit för att hjelpa mig härifrån. Tusen tack, min herre, men jag vill ej ha min äras bödel att tacka för min räddning. Vicomten uppgaf ett rop och ryggade ytterligare tillbaka. — Min herre, fortfor Fleur-de-Mai, jag skall, om ni tillåter, berätta er en sorglig historia. Det fanns i Blois en gubbe, en ung flicka och ett barn. Gubben: var min far, den unga flickan min syster, barnet var jag sjelf. Vi lefde lyckliga, då olyckan och skammen plötsligt drabbade vårt hus. En okänd enlevorade den unga flickan; han förde henne med sig, under tolf års tid till alla delar af Forts fr, N:o 273,