Göteborgsposten – 25 november 1874, sida 1

AAAAAO— p;ä — — FP8—;——— Fleur-de-Mai tog sin kappa och ledsagad af vicomten gick han igenom de mörka korridorerna och steg ner för de fuktiga trapporna i den dystra byggnaden. Vicomten gick med säkra steg, såsom en man den der ingenting har att frukta. Fleur-de-Mai tänkte ej, han gick som i en dröm. Vicomten lät honom stiga ner för en trappa, passera. genom en trång port, vid hvilken en fångvaktare ständigt vakade. Man fråndrog några tunga riglar, och den friska luften slog de båda männen i ansigtet. De voro; på en gård, som temligen mycket liknade en trädgård och som omgafs af höga murar. En man kom emot dem med mössan i hand och förde dem uppför en några steg hög trappa. Den port man hade för sig, sedan man kommit upp för trappan, hade hvarken riglar eller massiva lås. Den ledde till en vestibul, hvarest en soldat marscherade med musköten på axeln. Denna soldat var Coquelicot. — Kamrat, sade mannen som gått före derb, se här en fånge som herrn här för till guvernören, enligt herr Colberts befallning. Jag öfverlemnar honom i edra händer. Derefter vände han sig till chevaliern och tillade: — Ri skall utan -tvifvel bli fri; måtte Gud välsigna er! Kan gick ut efter att ha yttrat dessa ord och drog igen porten efter sig: — Tystnad, så vidt lifvet är er kärt, sade vicomten med låg röst; den af herr Colbert undertecknade ordern, och som vi begagnat för abbö Fouquets arrestering, har för mig varit ett medel till att komma till er och skall, såsom jag hoppas, vara ett tillräckligt medel till att föra er utom Bastiljen; men det skulle vara nödvändigt att infinna sig hos: guvernören; ty sådan är den oföränderliga regeln, och denna order; som bländar de underlydande, skulle ej bedraga herr de Launay. Jag väntade att Coquelicot skulle hålla vakt här. Så snart mannen, som lemnat oss, återkommer, okall Coquelicot gå ut före oss,