Göteborgsposten – 24 november 1874, sida 2

Det öfriga Europa vet således, hvad det har att rätta sig efter. Om carlisternas nederlag vid Irun skrifver Times speciele korresp. d. 14 d:s från St. Sebastian följande, som onekligen är ganska märkligt: Det finnes något, som de spanska republikanerna synas frukta långt mer än ett nederlag, och det är en afgörande seger. De tycka så mycket om borgerliga krig, att det är deras ifrigaste önskan, att detta skall fortfara i evighet. Deras framgång vid Bidassoa var nära att krönas med alltför afgörande resultat, och de lyckades i sista ögonblicket att förstöra dem. Till i onsdags gick allt carlisterna emot. Regeringsgeneralen Loma hade med mästerlig skicklighet uppgjort och utfört sin plan; Don Carlos här måste dels på grund af den dåliga ledningen, dels i följd af bristande god vilja hos soldaterna utrymma en ställning, som enligt mitt förmenande är en af de starkaste någon strateg skulle kunna välja i ett bergland. . I tisdags framryckte Loma från San Sebastian till Renteria, bröt igenom carlisternas linie vid San Marcos, stormade förskansningarne på denna höjd, afskar 5000 man under carlistgeneralen Cevallos, kastade de öfriga 3000 tillbaka, slog dem vid Munuandi och upphäfde belägriogen af Irun. På torsdagen togo hans generaler carlisternas bufvudställning på höjden San Marcial, framryckte längs floden, besatte Behobia, La Puncba, Lastaola, som dominera hela Guipuzcoa, och stannade först vid det trånga bergspass, som skiljer denna provins från Navarra. Carlisterna drogo sig tillbaka till Vera, och det skulle måhända varit farligt att förfölja dem, om de begagnat sig af det nämda passet, hvilket bildar hufvudingången itill Navarra. Men en del af den republikanska styrkan, hvilken slagit carlisterna vid San Marcos, afskar för dem återtåget till Oyarzun och besatte sjelfva denna stad, och ingenting kunde nu förhindra republikanerna från att intränga i Navarra öfver Lesaca, söder om Vera. Ett väl ledt angrepp på denne stad, så väl från Lesaca som från Euderjaza, skulle utan tvifvel varit afgörande; hela det carlistiska artilleriet, fiendens vapenfabriker och kanske Don Carlos sjelf skulle ha fallit i republikanernas händer. Af de 8000 man, som Don Carlos hade i Guipuzcoa i tisdags morgse, skulle knappast en. enda hafva kommit undan. Estella, som sålunda beröfvats en stor del af sina bästa försvarare, skulle endast kunnat göra Moriones ett ringa motstånd; staden skulle ha tagits, Pampeluna betriats och carlismen tillintetgjorts. Hvad var det nu för en deus ex machina, som räddade Don Carlos nästan oåterkalleligt förlorade sak. Det var den afundsjuka, som Serrano och hans regering ständigt bysa mot hvarje lycklig general. Loma har visat större skicklighet, än de tycka om, hvilka veta sin roll vara utspelad, då det borgerliga kriget är slut. De ha skickat den gamle Laserna som en black på general Moriones rörelser och de förhindrade sistnämnde general från att forcera ställningen vid Carresal. Samme general Laserna skickades till Loma äfven som en black kring benet, men Loma sköt utan vidare sin förman åt sidan och segrade på egen band. Derför kom den dundrande ordern från Madrid, att han icke allenast skulle upphöra med att segra, utan till och med utrymma de eröfringar han gjort. Den förvånande nyheten nådde oss i går i Hendaye, att republikanerna lemnat Enderlaza och gått tillbaka till Irun, och i dag kl. 9 skola de utrymma denna stad, och de skola återvända till Renteria och San Sebastian. Carlisterna skola naturligtvis genast besätta de utrymda städerna, de skola åter occupera höjderna, inspärra de små republikanska besättningarne i Fuenterrabia, Behobia och Irun, och vi stå då alldeles på samma punkt som före Lomas rörelse. Detta har, som bekant, äfven skett. Trupperna ha till stor del redan inskeppat sig i Sebastian för att derifrån föras tillbaka till sina gamla Ebroställningar. Men de hafva till följd af storm måst återvända till nämda stad, der deras oväntade återkomst bragt förvirring åstad, emedan man saknar lifsmedel. Det säges från Madrid, att marskalk Serrano nu vill sjelf öfvertaga befälet, såsom det vill synas, för att gifva det hela ett sken af, att general Loma ingenting kunnat uträtta. Don Alfonso tyckes hafva åter försonat sig med Don Carlos, ifall de någonsin brutit med hvarandra och det hela icke varit blott ett förstucket spel, bakom hvilket någon politisk intrig bedrifvita. Han har åtminstone vändt tillbaka till Spanien för att återtaga aitt hafl.