Göteborgsposten – 23 november 1874, sida 2

haft godt väder. Allt väl ombord. Från FinansverldenDen befarade guldkriseni England. — Englandsbankens ställning och Economist derom. — Franska banken. — En äfventyrlig sinansinstitution. Man talar, alltjemt om faran för en guldkris i England, men det är åtminstone glädjande att se, att den ännu icke inträffat. Tvärtom erbjuder den öppna marknaden fortfarande det största öfverflöd på penningar, hvilket likväl icke hindrade, att hela veckan igenom denna fruktan låg som en mara öfver hela marknaden och hindrade affärerna från att taga fart Allt sedan kung Midas tider har det räknats bland de förskräckligaste af alla qval, att lida brist midt i sitt ofverflod, och i denna sorgliga belägenhet befann sig City under hela förra veckan; man tordes icke använda penningar af fruktan för att de skulle bli dyrare. Man väntade från dag till dag och från timma till timma en förhöjning af Bankens diskonto med 2,; eller 1 4, men timmar och dagar förgingo och den gamla damen vid Threadneedle street iakttog en hemlighetsfull tystnad. Det gick så långt, att man redan önskade att förhöjningen skulle vara skedd, endast för att vara ifrån den tryckande känslan af ovisshet. : Huruvida Banken i längden skall kunna undvika en förhöjning, hvärtill direktörerna synbarligea endast i aldra yttersta nödfall vilja besluta sig, kan vå vara tvifvelaktigt. Den sista bankrapporten visar dock några . relativt gunstiga siffror; sedelreserven har ökats med Å 3740 och Äregeringssäkerheterna minskats med 500,000 äfvensom andra säkerheter minskats med 342543, så att inkomsterna ha belöpt sig till 846.283, under det att utgifterna uppgingo till blott 638,207 (en minskning i de publika depositionerna af 340,642 och i de privata af 268,739), i följd hvaraf reserven förbättrat sig med 208,076, jemfördt med föregående veckan. — I bankdepartementet uppgår aktivan sammanlagdt till 9,037,697 (emot 8,829,621 vid föregående veckans slut) och passivan till 23,106,399, och proportionen har således något förbättrat sig. -Economist är fortfarande böjd för diskontots förhöjning. Den artikel, hvari tidningen i sitt senaste nummer uttalar sig om penningepriset, är i hufvudsak af följande lydelse: Efter allt hvad vi skrifvit under flera på hvarandra följande veckor behofva vi icke säga huru mycket vi beklaga, att Englandsbanken icke förr stegrat sitt diskonto till 5 4. — — — Gången af saken är mycket enkel. Kursen på Paris är fortfarande ofördelaktig, guldplansar dragas alltjemnt ifrån banken. Diskontot höjdes från 3 till 4 9, för att förekomma detta, utan att denna åtgärd hade någon effekt. Det är otvifvelaktigt, att den effektiva sedelcirkulationen förminskats och den vanliga äterstromningen af guld från provinserna ha börjat, likasom också att guld kan väntas inkomma från Skotland och Irland. Men vi kunna icke antaga, att denna inländska fyllnad i längden kan motväga den oafbrutna ntländska exporten, så som den nu bedrifves, först och främst derföre, att en stor del af detta inhemska tillflöde af guld och sedlar endast är temporärt och skall på nytt strömma ut vid qvartalets slut, och för det andra emedan belopret deraf kan beräknas såsom inskränkt inom en viss gräns, hvilken erfarenheten från föregående åren visar oss. Deremot kan ingen beräkna det guldbelopp, som kan tagas ifrån oss genom en ofördelaktig utländsk kurs, och härtill kommer, att guld, som på detta sätt strömmar ut, vanligen icke har någon tendens att komma tillbaka. Om vi derföre, för att motväga den utländska utströmningen, stödja oss på det inländska tillflödet, så stödja vi oss på en kraft af begränsade dimensioner i afseende på omfång och tid, för att bekämpa en annan, som i begge dessa hänseenden är obegränsad. En sådan politik kan svårligen vara klok. Tidningen undersöker härefter orsakerna till de närvarande kursförhällandena, och finner dessa bero på en serie af internationela affärer, hvilkas alla närmare detaljer och inflytanden skulle bli svårt att reda. Men det finnes en orsak, som är klar och tydlig, och som gör att kursen på Paris detta år måste vara mycket olika mot de föregående. För några år sedan var Frankrike en stor spanmålsköpare, i år är det en stor säljare. Följaktligen, om det icke i samma mån ökar sin konsumtion af fråmmarde produkter, hvilket ett så husbållsaktigt land ganska sannolikt icke skall göra, så måste en stor balans till dess förmån uppkomma, som efter behag kan inkasseras. Det är denna naturliga handelsbalans, som vi tro ligger till grund för den närvarande franska kursen i London; och om det så förhåller sig, så är det af en allvarsam vigt, emedan en härpå grundad myntutströmning måste blifva af ansenligt omfång och måste allt fortfarande reducera bankreserven, hvilken redan pu är förminskad till en sådan punkt, att det måste väcka uppmärksamhet redan i lugna tider och hvilken aldeles icke skulle vara tillräcklig att upprätthålla förtroendet om någon allvarsammare polirisk händelse skulle komma att väcka oro på kontinenten och, såsom 1870, föranleda att fordri-gar ställas på oss.