Göteborgsposten – 20 november 1874, sida 1

ster och steg genljödo i den stora allön, och Fleur-de-Mai såg en gardesoffioer åtföljd af två soldater komma emot sigOfficern helsade på honom och sade: — Är ni herr de Chastenay? — Ja, svarade han uten att söka en förklaring till det oväntade besöket och den plötsliga: frågan. — Vill ni då ha godheten lemna mig er värja, fortfor officern. — Min värja! — I konungens namn! Fleur-de-Mai betraktade gardesofficern med förvåning. — Hvad har ni med min värja att göra? — Parbleu! om jag affordrar er den är det naturligtvis derföre, att jag fått en sådan befallning. I konungens namn arresterar jag er, min herre. — Ni: arresterar mig? — 8e här är erresteringsordero, sade officorn, ert namn står der. Var god och följ mig; vid hotellets port står en vegn, hvari jag skall föra er till Bastiljen. Fleur-de-Mai såg på arresteringsordern med bestört min. Han gjorde sig ej den frågan hvarföre man arresterade honom, Han bade ej mer förmåga att tänka klart och trodde sig fortsätta en sällsam dröm, Officern tog honom i armen, och han följde honom utan motstånd ; man Rmonå vagnsdörren för honom, och han steg upp. kdonet for i snabb fart framåt vägen till Bastiljen. Färden var ej lång. Fleur-de Mai hade ännu ej redt sina tankars virrvarr, då vagnen rullade in under de mörka hvalfven till denna dystra bygnad, som så sällan återlemnade de fångar, den en gång mottagit, Skulle Fleur-deMai komma att sluta sina dager der?