Göteborgsposten – 20 november 1874, sida 1

Andra afdelningen. I. . Fjorton dagar hede förflutit, sedan Flear de-Mai blifvit förd till Bastiljen, och under dessa fjorton dagar hade ingen nyhet utifrån, från Paris, från hofret, från Coquelicot, från Bluette framkommit till honom. Den stackars ynglingen var -vära satt. förlora förståndet. Under de tre första dagarne hade han hoppats; han hyste förtröstan till sin oskuld, till herr Colbert, till den officer som arresterat honom och som sagt, att han vore offer för du Vernais ivfernaliska ränkor. Men tre dagar hade förflutit, derpå tre andra. och ytterligare tre, uten att någon kommit och ett teoken visat sig för honom, att man arbetade på hans befrielse. Man hade inskrifvit honom under nummer 83; man hade gifvit honom en cell; middag och afton kunde han promenera på platformon mellan två soldater . . . Och följande dagen var det att börja om igen på samma sätt. Efter åtta dagars förlopp förtviflade Fleur-de-Mai och frågade sig sjelf på allvar, om det ej skulle bli hans öde att sluta sina dagar på Bastiljen, Eusamhetens inflytande på ungdomen är: förfärligt. Denne adertonårige yngling, hvars lif. varit nästan fritt från sorger och som så nyligen målat sin framtid i de ljusaste färger, han som så att sägs stått emellan en systers heliga ömhet, en qvinnas kärlek en väns hängifrenhet och en trogen tjenares tillgifvenhet såg sig nu plötaligt afskild från verlden, öfvergifven a alla, glömd of sin konurg, för hvilken han vågat sitt lif och försatt i den nödvändigheten att förneka vänner, hvars hand han tryckt, och isti från den qrinna, som han a hela sin själ älskade. Herr de Mailly hade bragt hans syste i olycka, och stiftsfrun var herr. de Maillys syster. Flera gånger hade Fleur-de Mali anhållit om gunster att få tala med guvernöreh på Bastiljen, Han hoppades