Göteborgsposten – 19 november 1874, sida 1

— —————————.—ö———0ö.,d—1————t41.———— — Om ni tager ett steg till, min herre, skall ni med detsamma ha dödat öfverintendentens bror. Chevaliern sköt åter sin värja i slidan. — Tack, du Vernais, tack för ert nit, sade abbän; men det är utan nytta, de ha papperen och skola ej återlemna dem, och om ni ville befria mig, skulle ni endast ådraga mig döden. Aflägsna er! Du Vernais bugade sig. Plötsligt hördes vicomten uppgifva ett rop och sprang fram till fönstret: — Guvernörens soldater! sade han. De komma nu! I samma ögonblick hördes ljudet af en galopperande ryttaretrupp. — Hitåt! ropade vicomten, hitåt, konungens folk! Omringen huset och låt ingen komma ut derifrån. Chevalier du Vernais bleknade och ville fly; men Fleur-de-Mai tog då ett steg mot honom och yttrade: — I konungens namn arresterar jag er, min herre. — Ni arresterar mig — mig? Och hvilket brott har jag då begått? . — Ni har försökt befria en statsfånge. Du Vernais såg sig omkring liksom en vilsekommen man. Ett fönster vette ut åt fältet; han sprang dit och hoppade ut genom detsamma, utan att vicomten och chevaliern hunno hindra denna djerfva handling. Fleur-de-Mai lutade sig ut genom fönstret och såg du Vernais ligga utsträckt på marken. I samma ögonblick omringades han af soldaterna från Anjou. Allt motstånd skulle ha varit fruktlöst. Chevaliern lemnade sin värja och öfverintendentens folk lät afväpna sig utan ett enda hugg. — Må man spänna för vagnen, sade Fleur-de-Mai nu; herr abbs Fouquet återreser till Angers, hvarest provinsens guvernör åt honom har i beredskap en bostad, som är honom värdig. I det Fleur-de-Mai för den officer, som förde befälet