Göteborgsposten – 16 november 1874, sida 2

Ivarjehanda. En förgiftning. Vi meddela här hufvudmomenterna i en upprörande tilldragelse, som vi för någon tid sedan omnåmt. En preussisk officer vid namn Zenker blef räkenskapsförare vid tukthuset i Gluckstadt. Han var gilt, men bosatte sig i G. utan att dit hemta sin familj. Han umgicks mycket i en borgarefamilj, hvarest han förälskade sig i en af döttrarne, eoka efter en d:r Witt, och der uppstod en kärleksforbindelse, som fortfor, äfven sedan Zenkers bustru och barn kommit till orten. Snart blef fru Zenker sjuk under symptomer som antydde svåra maglidanden. Ånnu hyste man doek inga misstankar, ehuru det sedan blifvit upplyst, att äfven en tredje person, en m:ll DUring. nu kommit med i förtroendet och erbållit löfte om 200 tbaler på Zenkers och frn Witts bröllopsdag. Emellertid hade Zenker skrifvit anonyma bref till flera läkare i Berlin, Hamburg, Köln o. 8. v. med begäran om anvisning på gifter, som kunde döda en menniska småningom, utan att giftets verkan blef tydlig, och tvenne af dessa läkare hade för sken skull svarat, men på samma gång anmält saken i polisen. Genom en tidningsannons fick man reda på, att Zenker hade skritvit brefven. Nu anstäldes undersökningar och förhör. De tre anklagade skyllde på bvarandra, då det uppcagades, att de under en längre tid brukat lägga mindre doser af spanskgröna, sublimatlösning och blyoxid i fru Zenkers kaffe, vin och medikamenter. Zenker förklarade bestämdt, att han genom att skriiva brefven endast velat göra fru Witt till viljes, men alldeles icke ville göra allvar af förgiftningen. Ej heller hade det varit hans afsigt att gifta sig med