Göteborgsposten – 14 november 1874, sida 2

71 O— denna förhöjning gjordes. Sjelfva tiden på året medför en ansenlig förändring. Förhöjningen till 4 2 egde rum till den 15 oktober. Vi ha nu hunnit till den 7 november, och mellan dessa begge dagar ligger i allmänhet en svår period för penningemarknaden; kort efter det närvarande ögonblicket tenderar den vanligen till förbättring. Det blir vanligen en uppsjö på sedlar och guld från landsorten, som fyller bankreserven och gör hela marknaden lättare: Men å den andra sidan är bebålloivgen af guld i mynt och plantsar betydligt mindre nu än den var den 7 oktober, veckan före den då förhöjningen till 4 4 skedde. Den 7 oktober var denna behållning, både i bankoch sedeldepartementen, .. 22,639,000 enligt den sista rapporten... 21,098,000 skilnad Å 1,541, 000 På samma gång ställa sig kurserna på utlandet ännu ofördelaktiga. Guldet strömmar bort, och det ändamål hvarför diskontot höjdes till 4 4 förblifver ouppfyldt. — iTyska regeringen har gifvit en framställning af sin myntpolitik, men hittills ha vi endast kännedom derom genom ett mycket ofullständigt telegrafiskt sammandrag, och då ämnet är alltför inveckladt, att det skulle kunna diskuteras annat än på de mest noggranna data, är det osäkert hvad effekt de tyska operationerna skola hafva. Men hvad som icke är osäkert, det är att bankreserven är mycket låg, att en större reduktion deraf skulle förorsaka en ansenlig oro, och att den alltjemt är utsatt för inflytandet af en ofördelaktig utländsk kurs. Äfven andra finansorganer, som icke se sakerna så i mörkt som Economist, erkänna att penningmarknadens ställning är längt ifrån normal, och förutser en förhöjning af diskontot till 5 4 på torsdagen. — Emellertid bar afvecklingen Clearing House under den första veckan i november varit ganska liflig; den uppgick till 134, 461, COO, emot 83,428,000 den nästföregående veckan och 146,552,000 motsvarande tid 1873. Vi omnämde i vår sista öfversigt det jobberj, som i en oerhörd skala bedrefs på Pariserbörsen med aktierna i Banque Hollandaise, som skall sammangjutas med Banque Franco-Austro-Hongroise. Hvad vi då omtalade såsom ett rykte bade sin fulla riktighet, och baisse-spekulanterna, med hr Soubey. ran i spetsen, ha måst plikta för sin misslyckade uträkning med en förlust af 175 francs i mellangift för hvarje aktie, derå hela det inbetalda värdet är 250 francs och som i vanliga fall noteras högst al pari. För närvarande äro aktierna i starkt nedgående; medan de i liqvidationen ultimv oktober noterades till 725 och till den 15 november utbjudas till 572, så är det intet tvifvel om att de efter hand skola falla ner till 300 å 350. De statistiska uppgifterna från Bremen, Liverpool och Newyork sammanstämma rörande emigrationsförhållandena deruti, att utvandringsströmmen från Europa till Amerika har ansenligt aftagit ifrån innevarande års början, från Bremen till och med ända till hälften. Man förklarar i allmänhet detta förhållande genom förra årets kris i amerika, hvaraf verkningarne ännu äro känbara och som afhåller utvandrarne från att begifva sig dit. Det är likväl icke nödvändigt att söka uteslutande denna förklaring, ehuru vigten deraf icke kan misskännas. Emigrationen, som fortgått i så många år och i så stor utsträckning, bar slutligen nödtvunget haft till följd, att höja arbetslönerna i Europa, efter den aldrig felslående lagen om tillgång och efterfrågan. En mängd arbetare, som eljest skulle ha utvandrat, ha hårigenom föranledts att qvarstanna i sina hemländer. — Men icke nog med att utvandringen icke vidare fortgår i samma porportion som förut; en aldeles motsatt rörelse synes ba börjat, och den officiela rapporten från Board of Trade visar att antatet atervändande emigranter alltmer och mer ökar sig. År 1873 uppnådde den engelska emigrationen siffran 310,612 och var 15,000 högre än föregående år. Men om man uppställer en balans mellan utoch invandringen, fioner man att England icke för hvarje år förlorar en sådan folkmängd, som man vid första påseendet skall tro. Proportionen mellan den senare och förra visar sig för hvarje år relativt fördelaktigare för invandringen, och när man dessutom tager i betraktande att en tredjedel af de utvandrare, som gå öfver England, höra till andra nationer, så kommer man till att ännu ytterligare reducera de siffror, som äro uppförda på utvandringssidan. — Det framgår emellertid af allt detta, att en större jemnvigt håller på att inträda mellan den gamla och nya verlden, och att denna senare behöfver någon tid på sig att smälta de talrika olikartade elementer, som den under hundra års tid alltjemt upptagit i sig, innan den på nytt kan vara mogen att sluka den gamla verlden.