Göteborgsposten – 14 november 1874, sida 1

om någonsin måtte det vara lämpligt att ge sig af till ZLutsen ! Bref från Stockholm. Gorrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 12 november. Ea gonska liflig valrörelse yppade sig här, sedan fyra kandidater till det förestående riksdagamannavalet blifvit uppställda. Det var således ganska välbetänkt, att tre af hufvudstadens representanter i Andra kammaren till i dag kl. 2 å börsen utlyste ett valmöte, vid hvilket så många valmän jnfunno sig, att den stora salen blef fyld åtminstone till tre fjerde delar. Sammankomsten öppnades af kommersrådet Sjöberg — en af inbjudarne — hvilken med acklamation utsågs till ordförande. Sedan han erinrat om, att till kandidater blifvit uppställda: prof. Rossander, revisionssekret. Poignart, kammarrådet Anderson och kapt. Mankell, erhöll först handl. V. Rubenson ordet och försvarade i ett lifligt föredrag kapt. Mankell, som i tre år varit af Andra kammaren vald till statsrevisor, hade varit själen i revisionen, och hvars namn hade en god klang i nämnde kammare. Då en splittring stod för dörren emellan land och stad, trodde talaren, att hr Markell ekulle blifva en god brygga för en önskad enighet; han förordade således hr Mankells val. (Starka nej-rop, blandade med ja.) Folkskoleinspektören Meijerberg förordade hr Rorsgander: han vore en utmärkt talare och oförskräckt. Kapt. Weber ansåg, att endast tre kandidater borde komma i fråga, ty vid valet för två år sedan föll br Mankell igenom. Tal. ansåg de tre öfriga vara utmärkta karakterer, men ansåg, att hr Rossander nu borde väljas. Redaktör Richard Gustafsson ansåg, att dylika möten som detta ej borde ha karakteren af halfbet: man följde ett rekommendationssystem, om man utkastade betyg om kandidaterna, men tal. ansåg ej nog, att de gälde deras specialistiska kunskaper?; man borde känna deras politiska åeigter, om de hyllade de samhällsbevarande eller framåtgående principerna, och han förordade, att kandidaterna skulle uppträda och yttra sig. Kapten v. Francken föreslog en femte kandidat, öfversten frih. Hugo Raab, som utarbetat det af alla militärer godkända armöorganisationsförslaget, hvilket vid nästa riksdag skulle behandlas. För att ej åstadkomma rösteplittring, förklarade sig tal. likväl skola rösta på den, som af valmännen nu antogs, men ville dock ej rösta på hr Mankell (åtekilliga bravo-rop och hyesjningar.) D:r Spilhammar förordade revisionssekreteraren Poignant, som särskildt var homma i den vigtiga skogsfrågav, trodde ej, i asaeende på hr Rossander, att bokstafligen taladt, kirurgien kunde i fråga komma i Andra kammaren och erinrade (likasom hr Weber), att, om kammarrådet Anderson blefve vald, gjorde sig valmännen soldariska med honom i fråga om grundskatternas och indelningsverkets afskrifning. Mälaremistaren Lindborg talade kort och krastfallt för hr Mankell. Redaktör Hedin erinrade, alt här vore ej fråga om att opinera i skattefrågan. Det vore af vigt, att nu välja en representant för hufvudstaden, hvilken i den fråga, som vid nästa riksdag blefve den vigtigaste, egde den största sakkunskapen, och den innehades af kammarrådet Anderson. I anledning häraf anmärkte d:r Spilkammar, att hr Andersons stora insigter i vårt skatteväsen kande komma riksdagen till godo, om han såsom sekreterare anstäldes i det utskott, som skall behandla den frågan. Statakommissarien Bruno Johansson förordade prof. Rossander utförligt. Prof. Cederskiöld anmärkte, att, då hr Rossander för två år sedan usdanbedt sig att bli vald, enär han ansåg sig som vetenskapsman bättre kunna gagna fosterlandet, vore ej rätt att nu ohördan rösta på honom. Redaktör Vallden erinrade, att han i sin tidning Dagbladet redan för 3 veckor sedan uppställt hr Rossander som kandidat, men att han sedan ej offentligt undanbedt sig förtroondet. Hr Bruno Johansson ansåg sig kunna på heder och tro sörsäkra, att, om hr Rossander blef vald, skulle ingen afsägolse följa. Nu var diskussionen elut. Ordföranden upprepade nu namnen på de framstälda i den ordning de förekommit vid mötet, med för hvardera frågan: antaga herrar valmän hr — —? Dorpå följde för kapt. Mankell starkt öfvervägande nej-rop; för prof. Rossander starkt öfvervägande ja-rop; för frih. H. Raab öfservägande nej-rop; för revisionssekr. Poignant nej-rop blandade med ja; för kammarrådet Auderson nejoch ja-ropen nära jemnlika. Prof. Rosaavder erhöll obestridligen de flesta ja-ropen. Sannolikt blir han vald i mor gon; näst honom komma hr Andersön och troligen hr Mankell med några bundra röster. Sammankomsten slutade kl. halt 4. Göran. Göteborg den 14 November 1874, ——— ——————————————————————————— —