———— —:; om saken och hitta på ett hederligt medel att bli honom qvitt. i — Men anmärkte Fleur-de-Mai, har. han någon häst? — Nej, men värden har en, som han ville sälja till mig med betsel, sadel och allt. En officer, som satt sig i skuld här, lemnade honom qvar som betalning. — Gå då och väck värden, köp hästen, låt sadla våra och kom tillbaka klockan precist tre. Klockan är nu ett, och jag har två timmar att sofva på. Medan Coquelicot gick att utträtta uppdraget, kastade sig Fleur-de-Mai på sin säng och insomnade snart i den djupa sömn, som endast är ungdomen förbehållen ach mot hvilken kärleken ej har någon makt. Det var detta ögonblick Pepe inväntat. Italienaren hoppede ur sin säng, smög sig med sin dolk i hand till dörren ooh gjorde sig färdig att öppna den. Men en afgrundslik tanke vaknade hos honom. — Ah? tänkte han, Coquelicot hade rätt, blod för blod är en dålig hämnd; det är bättre att vänta... Jag skall hitta på något bättre. Ett djefvulskt småleende for öfver hans läppar och han gick tillbaka till sängen, alltjomt med handen omkring dolkfästet. Två timmar derefter kom Coquelicot för att väcka honom. Pepe gnuggade sig i ögonen och låtsade som om han nyss uppvaknat. — Hör på, min vän! sede väpnaren, min herre och jag afresa nu; vi begifva oss till Angers för att ställa rum i ordning åt hans majestät konungen, Det är min åsigt, att Aventurinos mördare skall följa hofvet dit. Om du tror mig, så följ med oss. ; ; Under det Coquelicot yttrade dessa ord, staak han handen under sin jacka för att vara tillreds att framtaga pistolen och skjuta italienaren genom hufvudet, om han vägrade. Men Pepe svarade helt gladt: