Kapten Chastenay.) Roman af Ponson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. Coquelicot omtalade derefter, huru han träffat Pepe, det samtal han haft med honom, hvad han hört i fråga om du Vernais och slutligen det infall han fått att föra italienaren med sig. — Nu, sade han, är han derinne, några steg härifrån; han sofver... Låtom oss nu tänka öfver hvad vi ha att göra. En dylik fiende, herr chevalier, är farligare än tio adelsmän ; han strider ej, han mördar. Men det är bättre att knäcka ulfven än bli knäckt af honom, och jag har god lust att med ett godt värjstygn i strupen skicka vår sofvare in i andra verlden. — Ab, fy då! utbrast Fleur-de-Mai. — Då, återtog Coquelicot, måste vi föra honom med oss. Jag vet ej, hvad vi taga vägen, men jag förmodar, att det kommer att vankas hugg på den ort, dit vi komma. En bandit som Pepe är af god nytta under dylika expeditioner; hvarföre skulle vi ej föra honom med oss? — Må ske då! sade Fleur-de-Mai. Coquelicot öppnade sin jacka och visade Fleur-de-Mai de blänkande kolfvarne af två pistoler. — om två timmar, sade han, då vi afresa, skall jag föreslå honom att följa oss; om han vägrar, krossar jag hufvudet på honom: — Jag ser ingenting som hindrar, svarade Fleur-deMai. — Om han följer oss, skola vi sedermera rådgöra ) Forta fr. N:o 261,