Stockholms-Korrespondens. Den 3 november: Oaktadt man icke kan säga annat, än att hösten i år kommit särdeles blid och ännu icke åtminstone låtit oss erfara prof på, hur bister den kan vara, har likväl Aslsotillståndet allmänhet icke motsvarat de, som man kunde tycka, gynnsamma väderlekaförhållandena. En sjukdom, nemligen messlingen, har till och med utvecklat sig till epidemi, och om den än icke synes vara af elakartad natur, att döma af de fåtaliga dödsfall den förorsakat, tyckes den dock gripa omkring sig häftigt nog och vara stadd i tillväxt. Efter förste stadsläkaren d:r Grähe uppgift till läkaresällskapet, hvilken stöder sig på rapporter från stadens distriktläkare, kan man antaga att sjukdomen började göra sig mera bemärkt i veckan mellan d. 12 och 18 september, då det anmäldes 12 sjukdomstall. Sedermera tilltog den visserligen under följande veckor, men icke så särdeles betydligt, till dess under d. 7:de, den nu tilländagångna veckan, de anmälda sjukdomefallen ökade sig till 139, eller till ungefär en tredjedel af alla de 433 från sjukdomens början rapporterade fall. Epidemien tycks emellertid, som nämdes, vara till sin art lindrig, ty endast 3 dödsfall hafva blifvit anmälda. I afseende på dess lokala uppträdande visar sig här, som vid åtskilliga andra smittosamma sjukdomars framträdande, att Maria och Katharina församlingar först och mest blifva hemsökta, naturligtvis derföre, att så många fattiga der äro boende, och så stor är dessa församlingars sorgliga. öfverlägsenhet öfver de öfriga, att af de omtalda 433 insjuknade 336 tillhöra ensamt de båda södra och 97 alla de andra sörsamlingarne tillsammantagna. Det nu uppgifna antalet af sjukdomsfall är naturligtvis i verkligheten större, emedan dertill måste läggas de som behandlas af enskilda läkare; men distriktläkarnes rapporter om sjukligheten under farsoter, äro dock, såsom ex officio afgifna och omfattande den talrikaste, fattigare befolkningen, de på hvilka man bäst kan grunda omdömet om det sanitära tillståndet i hufvudstaden. Messlingen är, såsom bekant, en barnsjukdom, men det har visat sig nu, hvad som äfven förr iakttagits, att äldre personer äfven af densamma angripas. Nu, såsom när smittkopporna började, bidrager bristen på bostäder såsom en mycket försvårande omständighet. Visserligen har allmänna skyddsföreningen, som, jemte sin öfriga barmhertighetsverksamhet, söker att skaffa tak öfver hufvudet åt de husvilla, ett åliggande som kommunen sjelf ej vågar ikläda sig, begärt och erhållit disposition af några lokaler, tillhörande dels staden, dels. staten och dels en enskild inrättning, men det säger sig sjelf, att de icke kunna inrymma alla som anmäla sig, icke en gång dem, åt hvilka verkligen vid närmare pröfning herberge anses böra anskaffas, och om kostnaderna för nybyggnader fortfara ännu en längre tid att vara lika dryga som nu, är det svårt att säga, hvilken utväg man skall finna ur detta dilemma. Vi kunna icke med visshet uppgifva antalet af dem, som genom skyddsföreningens mellankomst erhållit bostäder, men hafva anledning tro, att det uppgår till 4 å 500. När åretiden blir mera bestämdt vinterlik, befarar man, att många, som ännu vistas i lägenheter utan eldstad, ytterligare skola anlita föreningen. Kommunen kan emellertid icke vara nog tacksam mot de fruntimmer som, fördelade i 8 s. k. skyddskomiter under en centralkomit med drottningen som ordförande, bilda den stora allmänna akyddeföreningen och som med uppoffeande nit kämpa mot fattigdomen, så som den bör bekämpas, och det är att önska, att de icke måtte förtröttas, fastän de mången gång finna sitt arbete till utseendet lika lönlöst som försöket att fylla Danaidernas såll. Det är den qvinliga handen som bäst förstår att-räcka allmosan och att gripa in der, hvarest den officiella fattigvården icke kan eller bör uppträda. Men på otack och förtal måste de vara beredda, på att höra t. ex. sägas: fruarna ta betalt för sitt besvär af våra penningar o. d., ja till och med på att blifva bestulna af dem, som de söka skaffa hjelp. Det fordras stark pligtkänsla och sann kristlig kärlek för att hålla ut sådana prof. Under de sista goda åren har, det måste erkännas, . arbetet i barmhertighetens tjenst mycket underlättats af de, i följd af rikliga tillfällen till arbetsförtjenst, jemförelsevis lyckliga penningvilkor, hvaruti arbetsklassen befunnit sig; de gynnsamma konjunkturerna för arbetarno i alla yrken forttara ännu, men man tycker sig varsna vid horizonten uppstigande moln, bebådande, att omkastningen icke är så långt borta. Oaktadt de dyra byggnadskostnaderna sakna vi vise: icke nybyggnadsföretag här, men det är est för allmänna inrättningars och bruksbolag. räkning och för att skaffa bostäder åt dem, som kunna betala 2 å 300 kronor och derutöfver för hvarje rum. Den Stjornotrömska teatern tyckes vu verkligen, tack vare det ihärdiga arbetet, blifva färdig till d. 1 januari, och det har sina goda skäl, att byggnaden presteras fullfärdig i kontraktsenlig tid, då ett vite är utsatt af 1000 kronor för hvarie öfverskiutande vecka. Om denna