Göteborgsposten – 6 november 1874, sida 1

Kapten Chastenay.) Roman af Ponson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. Plötsligt spratt hon till vid ett lindrigt buller; hon höjde hastigt blicken och qväfde ett rop af förskräckelse. En man stod upprät utanför fönstret, och denne man lade ett finger på läp parne liksom för att anbefalla tystnad. Förskräckelsen hade hindrat stiftsfrun från att ropa. Hennes första rörelse var att resa sig upp och fly... Men hon hade ej tid dertill, ty mannen sköt fönsterskärmen åt sidan och hoppade beslutsamt in i rummet. Och madame de Mailly stod orörlig af bestörtning. Hon hade kännt igen Fleur-de-Mai. Man vet med hvilken djerfhet vår hjelte utfört sin plan. Så länge som han endast haft att göra med materiela hinder, hade hans djerfhet varit i jemnt stigande; men nu då dessa hinder voro öfvervunna och han nästan midt i natten befann sig i närvaro af den qvinna han älskade, kände han sin djerfhet försvinna och han blef åter rädd och darrande samt uppfylldes af blygsel öfver sitt dåraktiga steg vid åsynen af denna bleka och bestörta qvinna, som betraktade honom med ett slags förfäran. Under några sekunder sågo de blott på hvarandra utan att våga vexla ett ord. Fleur-de-Mai började befara, att han för alltid förstört utsigterna för sin kärlek genom sin djerfhet; stiftsfrun å sin sida gjorde sig den frågan, om denne oförvägne, som inträngde hos henne som en inbr ottstjuf, vore samme unge adelsman, hvilken hon några timm ar förut fick att tacka för sitt lif. Slutligen kufvade ) For: fr. N:o 257.)