Kapten Chastenay.) Roman af Ponson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. — Denne man måste arresteras, sade Ludvig XIV, och de papper, som han utan tvifvel skall medföra, få ej framkomma till bretagnerne. Colbert tycktes begrunda saken. — Det enklaste, sade han, skulle vara att ha någon uteliggare i trakten af Ancenis. Men jag upprepar för ers majestät, att det fordras en -man, som är främmande för hofvet och det kungliga huset, en okänd utskickad .. och det är svårt att finna någon sådan. — Jag skall finna honom, herr Colbert, var säker derom. I detta ögonblick vände konungen sig om och varseblef Fleur-de-Mai, som stod orörlig med hatten vid sidan. Ludvig XIV rynkade ögonbrynen. — Huru, min herre, sade han, är ni der? — Ja, sire, svarade Fleur-de-Mai; och jag har mot min vilja kommit att uppanappa en statehomlighot. Då herr Laporte förde mig hit in, tillsade han mig att vänta, till desa ers majestät skulle vända sig till mig. Ludvig XIV häftade sin klara och genomträngande blick på den unge mannen, — Ni är adelsman, min herre, eller hur? frågade han honom. — Ja, sire. — En adelsmans ord bör vara en tillräcklig borgen för mig: gif mig ert ord på, att ni redan glömt hvad ni hört. ) Forta fr. N:o 255.