Göteborgsposten – 3 november 1874, sida 1

Kapten Chastenay.) Roman af Ponson du Terrail. — Ötvers. fr. Franskan. — När man inträder bland konungens pager eller i ett regemente är det bruket att en syster, en mor, eller i brist deraf en väninna, skänker en ett band för att knytas vid värjfästet. Fleur de-Mai darrade. Stiftofrun fortfor: — Ni har anländt till Paris helt allena och säkerligen är ni okunnig om detta bruk. Min tant skall derföre tillåta mig att godtgöra er okunnighet i dotta afseende och erbjuda er ett värjband, som jag i går bestämde åt min bror, men som från detta ögonblick tillhör er med all rätt efter den tjenst ni gjort oss. Stiftsfrun öppnade en byrålåda och ög upp ett vackert sidenband, invirkadt med guld samt försedt med tvenne tofsar, och knöt den med sina vackra händer vid den förtjuste unge mannens värja. Om kärleken någon gång gör de djerfvaste stumma, så leder den deremot tuugan på de blygaste, och långt ifrån att framstamma förvirrade tacksägelser svarade Fleur-de-Mai helt obesväradt: — Detta ställer mig i förbindelse att framför edra fötter, madame, nedlägga den första trofs, som min värja eröfrar. — Det är redan gjordt, svarade hon omåleende, och med en sidoblick på den gamla marquisinnan, som satt slumrade i sin fåtölj, visade hon den unge mannen en fin patistnäsduk, som var öfverhöljd med blodfläckar. Med denna näsduk hade den: unga stiftsfrun droppa efter droppa uppfångat det blod, som flöt ur Fleur-de-Mais sår, under det man tillredde den första förbindningen. Den unge mannen var färdig att svimma af förtjusning och under det stiftsfrun omsorgsfullt gömde detta minne, begaf han 6) Fors fr, N:o 254.