ställning hos sitt solk med det djerfva steg han tog genom att häkta den miestänkte Nana. Garibaldis fattigdom. I detta ämne skritver den kände skriftställaren Erdan från Rom till Paris-tidningen le Temps följande: Hela den italienska pressen, isynnerhet de moderata och ministeriela tidningarne, äro djupt upprörda af de upplysningar, som kommit i dagen angående Garibaldis penningbryderier. Hjeltens armod var väl kändt. Det har stadigt vuxit sedan 1870, då gåfvorna från England, Förenta Staterna etc. började bli ringa. Bristen på linne var under vintern 1871 så stor på Caprera, att de om morgonen mottagna tidningarne måste tjena som bordduk vid måltiderna. Der funnos likväl små hjelpkällor, och Caprera afkastade något; men bördor af alla slag tyngde på den arme bjelten, som ej har någon affärsvanu. Nästan alla Italiens premierministrar sedan 1860 hafva önskat lindra denna fattigdom, och åtskilliga medel ha försökts för att förmå honom mottaga hjelp, men allt förkastades med ett slags harmfull vrede. För någon tid sedan ökades Garibaldis bördor högligen derigenom, att han ansåg sig nödsakad att infria stora vexlar som dragits på honom, isynnerhet af hans andre son Ricciotti, som utmärkte sig i Frankrike och hvilken, enligt tidniogarnes utsago, nyss gift sig med en ofantligt rik dame i London. Om han ingick skulder före sitt äktenskap, borde han nu kunna betala dem. I sistl. september månad underrättade Garibaldi, som nu bragts till giterlighet, i Genua, att han ville sälja den yacht, som hertigen af Sutherland gifvit honom och hvilken låg der i hamnen. Ingen köpare infann sig, förutom ett ombud från konungen, som hos Garibaldis agent frågade efter priset och genast uppgjorde om att för yachten betala de begärda 80,000 fres. Till hvilken sknlle summan betalas? Garibaldi gaf order om, att den skulle betalas, icke till en bank — sådana UA åro okända för hjelten —, utan till den gode vännen, den agent som afslutat handeln. Det k. ombudet utbetalte penningarne enligt denna instruktion Den gode vännen tog till schappen och lär nu vara i Amerika; dock tror Garibaldis sekreterare — den hederlige generalen eller ofversten Bassi — att icke hela summan skall gå förlorad. Newyork Tribune ut derrättades nu om bjeltens bryderier, jag förmodar af den honom tillgifna damen White Mario, som är det amerikanska bladets korresp. i Italien. Tribune meddelade under rubriken Ea andre Belisarius ett bref från Garibaldi till en d:r Ross, hvari han erkände eitt armod och sade, att om man tillbjöd honom bjelp trån Förenta Staterna, så skulle han mottaga den. Bladet tillade, att en mr Anderson anslagit åt Garibaldi 5000 fres om året. Opinione var det första blad, som meddelade ett utdrag ur Tribune. Det tillade, att om Garibaldi befann sig i en sådan förvirring, kunde det icke tillvitas hvarken konungen, regeringen eller nationen, och att i hvarje fall Italien sjelft måste genom en parlamentsakt bistå folkhjelten, hvars bestämda politiska motståndare man kunde vara, utan att derför glömma, hvad landet är honom skyldigt. Så står nu saken. Tidningarne från Tyskland meddela nu efter ett amerikanskt blad åtskilliga bref i den Arnimeka frågan. Vi återkomma till dem, men få i förbigående anmärka, att de icke äro de aktstycken eller bref, som rikskansleren velat utfå ifrån honom. Grefve Arnim skall begifva sig till sitt gods Nessenheide. Hans porträtt utkommer dock i Almanach de Gotha, hvars redaktion derom utfärdat tillkäonagifvande. Furst Bismarck skall hafva skrifvit ett mycket artigt bref till Arnims slägting, grefve Arnim-Boitzenburg, hvilken hittills varit guvernör i Lothringen, men nu begärt afsked, samt bedt honom att förblisva på sin post. Grefven har dock på det bestämdaste vägrat efterkomma denna begäran. Många platser i Öfra Schlesien hafva namn, som tyskarne ej kunna uttala och hvilka icke heller kunna skrifvas med tyska bokstäfver. Myndigheterna hafva derför besalt, att dessa namn skola så ändras, att de äfven af tyskar kunna både uttalas och skrifvas. Derför skall Brzezewke hädanefter heta Brosinke, och många liknande förändringar göras