Göteborgsposten – 30 oktober 1874, sida 2

Litteratur. Valda skrifter af C. J. L. Almqvist, Stockholm, Albert Bonnier. Denna samlings utgifvande pågår ganska raskt, och ju mera det nuvarande slägtet kommer att sätta sig in i Almqvists bizarra, koketta stil och lär sig att blitva med hans tankegång förtrogen, desto större skall ock intresset för hans arbeten blifva. Här är väl mycket slagg, hvaraf dock åtskilligt kan skrifvas på den nyromantiska skolans räkning, som han tillhörde och hos hvilken han sökte sina förebildningar; men här är äfven guld, här äro juveler, och snillet genomglänser tillochmed plattheternas töckenfläckar. De nu föreliggande båda häftena n:r sex och sju innehålla slutet af första och början af andra den. Till det förra af desea häften, hvilket för öfrigt meddelar slutet af berättelsen, Hinden7, har utgifvaren, A. Th. Lysander fogat några upplysande slutanmärkningar till första delen. Här antydes att Almqvist haft för afsigt att göra sin Törnrosens Bok till ett slags universal-portfölj, som skulle innesluta alla hans i de mest heterogena ämnen utgiina verk. Ända till sin död arbetade Almqvist för utvidgandet af Törnrosens Bok efter den storartade måttstock, han i sista delen lade på verket. På skrifbordet i den kammare uti Bremen, der han den 26 sept. 1866 drog sitt sista andetag, låg. ett manuskript, som sedan ensamt skulle i tryck tylla en hel del af den bekanta imperisloktav-upplagan. Fastän afslutning fattas (det har stannat midt i tjugondeförsta boken), räknar arbetet 1,480 sktilna soliosidor. Att döma af de omfattande stu dier, Almqvist nedlagt på detsamma, säger utgifvaren, den stora möda dess utarbetande helt säkert kostat honom, de srillelekar han sätter i gång samt den aprittande liflighet i stil och vers-exempel, som sjutioåringen fortfarande visar sig i stånd att bålla vid makt, har denna bandbok i verskonsten, som benämnes Svenaka Rim, kanske mer än något föregående, ingifvit sin förf. förhoppningar om bifall och ära. BSjelfva den yttre. företeelsen af manuskriptet — de prydliga skrifdragen, det vexlande bruket af svart och rödt bläck samt de i början af hvarje bok, till framtida konstnärligt utförande, i svag blyertsteckning anlagda, stora initialerna — synes antyda, att särskild vigt varit fäst vid skriften. National till sitt ämne, betraktades hon mähända af Almqvist som ett vigtigt litterärt testamente åt fosterlandet: hon utvisade ju summan af hans sista krafter. Men äfven detta arbete, som är större än de flesta, som fullbordats af Almqvist, skulle utgöra en del af Törnrosens Bok. Det sluter sig i formelt hänseende på det aldra närmaste till Europeiska Missnöjets Grunder. Det utgöres af sessioner i Jagtalottets intelligonskonselj, vid hvilka statsrådet i svenska språket är förodraganden. Samtalen mellan konseljledamöter och akademister visa den från Almqvists tryckta skrifter bekanta färgen; herr Hugo är i sin lärda nyfikenhet, pedantiska ifver, patriarkalieka godmodighet och barnsliga förvåning — kortligen i hela sin naiva egendomlighet — kostligare än någonsin, säger utgifvaren. Utgifvaren kommer att i sin lefnadsteckning af Almqvist meddela utdrag ur det ofulländade arbetet, hvilket ej skall utgilvas i sin helhet, sådant det är. Det sjunde häftet af skrifterna innehålla dramat Signora Luna och början af dengi dialogform affattade berättelsen Colombine, eller historien om dufvan ifrån Skåne,