Efter denna långa inledning har jag omsider kommit till det som jag egentligen skulle meddela. Af de vid det Strömbergska sällskapet engagerade danska skådespelarne finnas ännu tvenne vid Kristiania hufvudteater, neml. ru Giebelhausen och Peter Nielsen. Af dessa hade den förstnämda sitt 40-åriga jubileum, som firades med en bonefice-föreställning i början af denna månad, ooh hr Nielsen skall i morgon hedras på samma sätt. Han har till sin benefice valt Holbergs Barselstuen och ett litet originallustspel. Hr N. debuterade år 1834 i Bröderne Poilibert och har under dessa 40 år uppträdt omkring 4000 gånger i mer än 600 olika roller. Han är äanu vid 65 års ålder en mycket använd skådespelare och påminner i sin torra komik icke så litet om F. Deland. Fru Giebelhausen spelar numera sällan och återgifver då med behag vördiga, mest adliga damer. Nielsen har under hela denna tid efter hvarje teaterföreställning nedskrifvit i sin dagbok anmärkningar om densamma, om publikens förhållande o. 8. v. Denna dagbok har han öfverlemnat till begagnande åt en vetenskapsman, som håller på att utarbeta Kristiania teaters historia. Att H. M:t konungen ämnar göra en resa hit under den oblida årstiden i slutst af nästa månad har väckt uppmärksamhet. Man sätter detta i förbindelse med ett bestämdt rykte, att chefen för kyrkodepartementet, statsrådet Essendrop, skall utträda ur rådkammaren och snarligen utnämnas till biskop öfver Akerhuus stift. Kungen anses komma hit för att utnämna hans efterträdare. I morgon e. m. öppnas i universitetets festlokal det 4:de Stittsmöteta förhandlingar. G. P:n har förnt delgifvit sina läsare diskussionsämnena. Dessa möten äro vanligen mycket besökta, eburu jag just icke kan säga att de äro synnerligen populära. De äro at aldeles privat natur, då storthinget nekat att sätta offentlig stämpel på kyrkomöten här i landet, genom att afslå ansökningen om penningemedel för deras hållande, derföre att historien ännu aldrig har visat annat resultat af slika storartade sammankomster än andligt tvång och konfusion. De framstälda diskussionsämnena — om inskränkning af jernbantågen på helgdagar — äro just icke heller synnerligen egnade att väcka nutidens sympatier för desamma.