Article Image
SL 1 producera dugliga sceniska konstnärer. Nu var det förbi med de danska; efter hand drogo sig allt flera och flera tillbaka, och då hrr Wiehe och Jörgensen med tru hade tagit afsked, hade med detsamma vår teater gått öfver från dansk till: norsk. Förgätves förestälde det danska partiet att vi borde behålla de ypperliga danska skådespelarne, på det att dessa måtte blifva. mönster och uppfostrare för våra egna, eller att förändringen borde försiggå successivt; men koryserna i det norska sällskapet voro obevekliga och sammansmältningen, af begge teatrarne egde rum på det sätt, att alla de medelmåttiga norska krafterna vid teatern vid Möllergaden engagorades vid hufvudteatern. Under alla de år teaterstriden pågick fungerade som teaterdirektör den bekante danske estetikern Carl Borgaard, en man som rätt väl fylde sin post som estetisk direktör, men som var allt för vek till skaplynnet för att kunna utbilda de stridiga elementerna vid teatern till konstnärlig. enhet. Naturligt rog, utpekades af. begge partierna Björnson såsom den, hvars ovilkorliga pligt det nu vore att öfvertaga det vanskliga värfvet att bringa ordning i detta ohaos. Borgaard tog afoked och etter långa underhandlingar öfvertog Björnson ledningen af teatern. Björnson hade som helt ung man styrt Borgens teater och kunde alltså förmodas hafva den nödiga routinen. Det bildade publikum i hufvudstaden hade emellertid redan längesedan dragit sig tillbaka från teatern, uttröttadt och utledsnadt af trakasserierna från det ultramontanska partiets sida. Teatern stod nästan tom under föreställningarne, och det var allvarligt tal om, att öfverlemna boet i Skifterettens händer. Kristiania sparbank blef teaterns räddare, hvad kassan beträffade, oeh Björnson sjelt i hvad angick konsten. Jag räknar det som en epokgörande händelse i våra teaterhälder, då Björnson lät upptöra sin -Maria Stuart i Skotland, då vår allmänhet från detta ögonblick kunde förstå, att det med dåvarande krafter var möjligt att skapa en national : scen. Björnson gick med mycken heder från sitt vanskliga uppdrag, och teaterkassan fyldes åter, då åskådarekretsen blef talrik; men dess värre. blef Björnson snart ledsei vid en teaterdirektörs chikanösa befattning och sökte ro i ett flerårigt vistande i Italien. Efter hemkomsten tillbjöd han sig åter att öfvertaga teaterns ledning, men endast såsom sjelfberrskare: utan någon med: kontrollerande myndighet försedd styrelse vid sin sida. Teaterstridigheterna höllo åter på att bryta ut i full låga, då de plötsligen blefvo atbrutna derigenom, att direktör M. Bruun vid Folketeatret i Köpenhamn, en infödd norrman, blef erbjuden och antog direktörsbefattningen. Bruun var emellertid ideligen utsatt för obikaner från det Björnsonska partiets sida, till hvilket alla de nya studenterna vid universitetet hörde; och han måste efter några års förlopp draga sig tillbaka. Åter lefde teatern ett matt lif, till dess den i fjor var så lycklig att komma under hr Josephsons ledning, Han synes vara den rätte mannen: man spårar i allt den flitige och grundlige instruktören, och teaterns utstyrsel bar neppeligen någonsin i sin helhet varit så elegant och derjemte i stånd till att hålla illusionen uppe. Det bästa beviset på, huruledes vår allmänhets håg att besöka teatern har tilltagit, gifva de i generalförsamlingen sistlidne lördags eftermiddag framlagda räkenskaperna öfver teatorns bruttointägt under spelåret 1873 —74. Teaterns budget var i många år omkring 26,000 apdr, steg under ett enda år till 28,000, men föll under de olyckliga stridsåren ned till 18 å 20,000. Ett enda år har den sedan stigit till 32,000 spdr; men Josephsons första år utvisar öfver 36,000: Jag må tillägga den anmärkningen, att det är långt ifrån att den allmänna meningen nu för tiden håller på, att vi endast böra se norska skådespelare på vår scen. Det Åhmanska sällskapet, som har låtit oss göra bekantskap med svenska artister sådana som hrr Deland och Fredrikson, m:ll Åberg m. fl. har ästadkommit ett omslag i opinionen, så att jag tror den allmänna önskan nu vara, att det kunde bringas till stånd en siörre vexelverkan mellan hufvudteatrarne i norden så att för kortare tider en omflyttning af skådespelare kunde ske vid teatrarne. Svenska, danska och norska klinga vid sidan at hvarandra. Hr Josephson bereder oss nu ett stort nöje genom att arrangera en opera i nästa månad med bistånd af trenne svenska konstnärer, hr Arlberg, m:ll Hebbe och fru RöekeLund. —— — n hängt en avart elöja. — Ja, sade Fler

30 oktober 1874, sida 1

Thumbnail