Kapten Chastenay.-) Roman af Ponson du Terrail. — Otvers. fr. Franskan. — Hvarifrån kommer den bär unge spolen? utbrast adelsmannen i föraktlig ton. — Från hans eminens kardinalen, min herre, svarade Fleur-de-Mai och såg honom i ansigtet med djerf min. — Man går således ännu till kardinalen? yttrade adelsmannen skrattande och utan att röra sig ur fläcken. — Det ser ni väl, min herre, efter som jag kommer ut ifrån honom, svarade Fleur-de-Mai och rynkade ögonbrynen. — Nå väl! min vockre vän, återtog adelsmannen i näsvis ton, tillåt mig att lyckönska er dertill. — Hvarföre det, min herre? frågade chevaliern högdraget och med otålighet öfver adelsmannens hånfulla ton. — Emedan kardinalen är på väg att vandra ur verlden, och emedan det är illa att använda sin tid till att gå och göra sin kur för en man, som om några timmar hvarken skall ha makt eller kredit. Om ni kommit från provinsen för att begära — — Förlåt, min herre, afbröt Fleur-de-Mai, som började förlora allt tålamod, jag tror ej att jag underrättat er om, att jag ämnade begära något. — Åh, min ungtupp! man begär alltid — — Min herre, vill ni ha godheten låta mig passera? jag har brådtom. Fleur-de-Mai gaf adelsmannen ånyo en stolt blick. — Åhå, ni talar ur en något hög ton, min lille vän; ni är väl ung, tycker jag. ) Forte fr. N:o 249.